- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
130

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130 PA SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
"Lasse kom hem, Lasse kom hem, så får du brännvin" på
jakthornet och då skulle man befinnas redo att pröfva det
mixtum compositum, som han och hushållerskan-öfverhof-
mästarinnan kokat ihop. Vanligen befanns detta vara "ganska
godt" och fullt approbabelt — var det på tok, svor man en
stump och drack så en konjak på kaffet för att värja nerverna
från extravaganser, hvilket ansågs som en hederssak. "Middags-
cigarren", d. v. s. kvällspipan, församlade oss på förstubron
eller nere vid älfven, där vi med allsköns hätskt rökande sökte
hålla de hänsynslösa myggorna på behagligt afstånd. Nu be-
rättade von S—kirch en uppsjö af "paschaser", "historjer"
och "gissegåtor" från "det mörkaste Västergötland", H—sen
fortalte forbausende münchhauseniader från turistfärder och
jakter i norska högfjällen, och Kalle Kilo-Gram sjöng med
ackompanjemang af kastrullock den mycket uppbyggliga visan,
hvari vi andra genast stämde i:
"tacka vet jag turkarna —
sitta lugna i divan,
låta odaliskerna
dansa af bara f—n!"
Det sista konsertnumret, som förutsätter en högre grad af
"stämning" än en pipa tobak mäktar förläna, kunde dock ej
gärna utföras, om ej en liten biflod af Hoangho eller Den gula
floden, d. v. s. punsch, förut sökt sig väg utför de sångträng-
des strupar. En dylik "afledning" af spritförrådet ansågs
dock understundom, särskildt på lördagskvällarne, vara både
tillåten och lofvärd, ehuru den måste ske med måtta och i
sådan begränsning, som klubbmästaren ansåg nödvändig.
På den sjunde dagen, äfven söndag kallad, hvilade vi
från våra händers verk, såsom all kristenhet vederbör. Denna
"hvila" är dock ej att fatta i egentlig mening’, ty någon sådan
hvila ville vi ej veta af — nej, den afsåg endast att vinna
litet omväxling i det beständigt likartade arbetet ! Och till den
ändan ströfvade vi då omkring i grannbyarna för att i all
gemytlighet språka vid manfolk och stintor och möjligen taga
del i en svängom på kvällskvisten. Bönderna voro mycket
förtjusta öfver den ära och det nöje, dem på detta sätt veder-
fors; men så voro éj heller vi mindre belåtna, ty stintorna
voro säkerligen de vackraste i hela svenska landsbygden —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free