Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Men han där uppe skall löna er», sade änkan och tog
den lilla minsta upp på sitt knä.
Käthe ville inte höra talas om något tack utan började
leka med Fritz, som satt sig vid ett litet lågt bord.
Fru Werner hade förlorat sin man genom
olyckshändelse. Han hade störtat ned från en höjd och därvid
ådragit sig en så svår hjärnskakning, att han efter några
timmar avled i armarna på sin hustru. Frida var då
endast några månader gammal. Nu drog sorgen in i
hemmet till den hittills så omsorgsfullt beskyddade kvinnan.
Men Gud är alla faderlösas fader och hustrun fann arbete,
varmed hon kunde uppehålla sitt och sina barns liv.
Och så kom den lilla barmhärtighetssystern upp till
henne och med henne lyckan.
Käthe tog nu adjö, sedan Greta först med strålande
ansikte hade visat henne den första färdigstickade
strumpan.
Ute på vinden hängde fullt med tvätt och Käthe måste
böja sig ned för att komma fram. Med ett glatt god natt
skyndade hon bort, men bakom sig lämnade hon lyckan
kvar. Ingen hvra mer! Fru Werner kunde inte säga sig
det ofta nog.
Där nere sutto de redan till bords, och pappa hade just
berättat vad han förut anförtrott Käthe. Mycket förvånad
fick Suse höra, vilka skyddslingar hennes syster hade
däruppe på vinden.
»Det är henne så likt, överspänd som alltid», sade Suse
och läppjade på sitt te.
»Mamma, vad säger då du därom», frågade hon modern.
»En förströelse, ingenting vidare. När hon blir äldre
lär hon sig ståndsskillnaden», sade mamma.
»Låt vår Käthe vara», sade pappa allvarsamt. »Nu är
det andra tider och jag hoppas, att hon alltid skall tänka
lika mänskligt och förbliva lika barmhärtig.»
»Papsen, vilken glädje! Fru Werner grät!» Käthe
kom inrusande. Sedan rodnade hon av förlägenhet, ty
hittills hade hon ju endast talat med pappa om sitt
umgänge med den stackars änkan.
»Fint umgänge», sade Suse hånfullt, men teg sedan, ty
pappa gav henne en sträng blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
