Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
marié beställsamt omkring det övriga. Faster pratade
under tiden med Suse, ty hon kunde inte få höra nog om
sin käre broder och hans familj.
»Paul», sade hon till sin man, »är inte Suse lik sin
pappa.»
Kyrkoherden bejakade det och talade med förtjusning
om sin svåger.
Under måltiden talades det om Leipzig, om Annemaries
vistelse där till vintern, om resan, om vädret, om allt vad
Suse skulle lära sig här o. s. v.
Efter maten lästes åter en kort bön och sedan drog sig
kyrkoherden tillbaka till sitt rum, under det att de tre
damerna gingo in i förmaket, vilket låg åt trädgårdssidan.
Även det var inrett med en trevnad och behaglighet, som
Suse aldrig kunnat tänka sig i denna avlägsna by. Hon
såg sig alltjämt omkring, varför faster Therese slutligen
sade: »Lilla vän, hade du tänkt dig det annorlunda
hos oss?»
Suse nickade; lion var för ärlig att säga nej.
»Javisst, på landet? I en stackars by dit ingen kultur
når! Så tänker ni storstadsbor! Men, ser du, Suse,
järnvägen har blivit ett kraftigt bildningsmedel så till vida
att den befordrar vetenskap och konst till och med till
den mest avlägsna vrå. Samma böcker, som ni läsa, läsa
också vi och edra läroböcker finna väg även till oss. Den,
som blott verkligen vill, kan på landet förvärva sig samma
höga bildningsgrad som i en storstad. Blott ett fattas:
tankeutbytet. Man läser en bok och skulle sedan så gärna
vilja utbyta tankar över den med någon likasinnad själ.
Det är bildande och lärorikt, men från denna gjädje måste
vi ensamma mänskor avstå. Men, gudskelov, vi sakna inte
så mycket i det fallet, eller hur, Mie?»
Annemarie, som tagit plats i en högkarmad stol,
instämde leende: »Vi ha pappa», sade hon, »av honom
kunna vi lära mycket. — Men jag gläder mig också åt
att en gång få komma till storstaden. En liten smula
bondaktiga bli vi likväl här, mamma lilla, även om vi
inte märka det. Det kommer så sakta. Resor bildar; att
få se främmande länder, att få lära känna främmande
mänskor, o, det måtte vara härligt.» Annemarie strålade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
