Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 1. Tyska lyceum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skedde och nykomlingarna fingo sina platser
anvisade. Jag fick min plats bredvid en ful
pojke med rödt, stripigt hår, som tycktes vara
vid samma ålder som jag. Han, själf fattigt
klädd, betraktade mina snygga, nästan fina kläder
uppmärksamt. Det låg icke något afundsamt
eller elakt i hans blick. Hans ögon, i det annars
fula och simpla ansiktet, voro tvärtom särdeles
goda och vackra och tilltalade mig genast, så
att jag omedvetet log tillbaka och nickade åt
honom vänligt, och då kom där något i hans
blick, som man ser hos stora hundar, när de af
en främmande få en vänlig smekning.
Jag fick sedan veta att min sidokamrat hette
Johan Pegel, var son af en sockerbruksarbetare
vid Tanto, och, såsom varande fattig och af tysk
extraktion, hade han friplats i skolan. Det dröjde
icke många dagar, innan Pegel och jag voro
goda vänner. Vi följdes åt från och till skolan,
ty han hämtade mig alltid i förbifarten, hvilket
mången mörk och ruskig vintermorgon hindrade
mig från att komma för sent.
När man är barn, är hjärtat alltid öppet på
vid gafvel, och att då göra bekantskaper, knyta
vänskapsband och utbyta förtroenden anser man
som den naturligaste sak i världen. Och det är
väl så det bör vara. Tids nog kommer den
kalla beräkningen, den sluga försiktigheten, som
noga afväger hvarje uttaladt ord och hvarje
ingången förbindelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
