Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 1. Tyska lyceum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snöbollskrig, i hvilka det gick hett till och många
näsor färgade den hvita snön rosenröd, — men
hvad frågade man efter det? Man var ju svenska
pojkar — om äfven händelsevis både far och
mor voro från det tyska fäderneslandet, — ty
det vare sagdt, att det gick en särdeles frisk
nordisk vind genom Tyska lyceums såväl
lärarekår som icke minst bland ynglingarna och
skolpojkarna, något af Gustaf Adolfs egen anda.
Krig var vår ständiga lek — och veklighet
föraktades och hånades djupt.
Men med vår tolerans var det si och så.
Vid Tyska stallplan låg den judiska synagogan
och den därmed förenade judiska skolan.
Stackars små judegossar, de hade den tiden hårda
dagar och smögo sig, förskrämda, bakvägar till
sin skola. Öfver kyrkogården vågade de sig
aldrig. Upptäcktes någon stackare i ett hörn
eller i en portgång, så ljöd lystringsropet: »Det
osar fläsk!» och därmed hade den svage
ensamme ett helt koppel af lycister öfver sig, hvilka
grundligt mörbultade honom, hånade honom,
ställde och inklämde judgossen i ett hörn och
uppmanade honom att förklara »det Moses var
en gammal åsna och Abraham var en stor
mormors nattmössa». Men judgossarna voro
vanligen stoiska och ledo misshandeln hellre än att
uttala dessa hädelser, fastän stora tårar lyste i
deras mörka, vackra ögon.
Det där var mycket fult och illa handladt,
men vi voro ostyriga och vilda pojkar, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
