Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-typer från skilda scener - 3. Karl Petter Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya kamrater stod, fästes min uppmärksamhet
vid en liten bredaxlad man i skjortärmarna,
hvilken i land ordnade med kulisser och fonder och
kommenderade med en basstämma, som lät som
en stormklocka.
»Hvem är det där?» frågade jag en af de
nya kamraterna.
»Det där är ’gubben Svensson’, en riktig
gammal ’hedersprisse’.»
»Han synes icke vara just så lastgammal.»
»Nej, bevars, han är icke heller mer än fyrtio
år, men alla kalla honom farbror. Det är en
riktig hedersman, men ibland litet tvär och butter
och trifs bäst när han får hålla ett förskräckligt
väsen, just som nu. För öfrigt är han en
verklig tusenkonstnär. Han är sällskapets
teatermaskinist, dekorationsmålare, attributtillverkare,
kostymordinatör och därtill — skådespelare och
sångare. Alltså en mångsidig och oersättlig man
vid en mindre teater.»
Nu kom Svensson ombord. Vi blefvo
presenterade för hvarandra och han hälsade mig med
ett kraftigt svenskt handslag och en ärlig blick
ur de stora, öppna, stålgrå ögonen.
»Puh!» sade Svensson, i det han torkade
svetten ur pannan. »Gör man icke allt själf, så
blir intet gjordt. Här i småstäderna finns det
bara lathundar till arbetare ... och riktiga
mjölkfingrar ha de.» Nu fick han åter syn på något
kvarglömdt i land och började hojta med sin
väldiga stentorsstämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
