Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skön Själs Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksam och stilla. Tanten hade mäst
att inwända. De grunder, som hon
förebragte, syntes henne owederläggeliga, och
woro det äfwen, emedan de woro helt
wanliga. Jag war ändteligen nödsakad att
wisa henne, att hon i intet afseende hade
någon röst i denna sak, och hon lät blott
sällan märka, att hon stod fast i sin mening.
Äfwen war hon den enda, som betraktade
denna händelse på nära håll, och förblef
alldeles utan känsla. Jag gör henne icke
orätt, om jag säger, att hon hade intet
sinne och de inskränktaste begrepp.
Min Fader uppförde sig aldeles enligt
sitt sätt att tänka. Han talade litet, men
oftare med mig öfwer saken, och hans
grunder woro förståndiga, och såsom hans
grunder owederläggeliga; blott den djupa
känslan, att jag hade rätt, gaf mig styrka att
disputera med honom. Men snart
förändrade sig dessa Scener; jag måste tala till
hans hjerta. Då jag af hans förstånd blef
bragt i trängsel, utbrast jag i de
affektfullaste föreställningar. Jag lemnade min
tunga och mina tårar fritt lopp. Jag wisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
