Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berliner luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bidrog så gott de kunde till eländet. Mot kontant betalning och
löfte om plunder naturligtvis. Gustav II Adolf var ju bara ett
vanligt kungligt småstatsfnask som tillhandahöll sina
underlydandes liv mot pengar. Kardinalen betalade. Bönderna dog.
Kungen hyllas fortfarande på sina håll (i Skåne och Göteborg
tror jag) som troshjälte eller så.
Historien är gammal men vi lider av den än. Aldrig fick
folket ena Tyskland. Det blev Bismarck som fixade ett kejserligt
preussiskt lill-Tyskland. Det blev Hitler som försökte sig på ett
stor-Tyskland. Än är den tyska frågan inte löst. Nu låtsas
Honecker som om det funnes inte bara flera stater i Tyskland utan
även fler nationer. I DDR ändras och stryks (med preussisk
tjänstemannaiver som alltid) de olämpliga raderna i Bechers dikter.
De som talar om att det finns en tysk nation.
Detta arma Tyskland vars folk aldrig förmått själva ena sig
till nation. Och som fått sin borgerliga demokrati av främmande
ockupationsarméer och fått det som kallas socialism på ryska
bajonetter. Tänk att aldrig i hela sin historia ha annat än nederlag
och misär! Det är farligt det.
Också nästa krig i Europa kommer att börja som ett tyskt
krig. Ty den tyska frågan är inte löst och supermakterna spelar
sitt schack med varandra på tysk mark och i öst som väst ropar
trogna tyska politiker till dess de blir blå i ansiktet och de älskar
sin egen supermakt. Älskar, älskar nu och alltid. Men det tror
vi inte på. Methinks she doth protest too much. Och bakom de
officiella fraserna och de rituella politiska manifestationerna i
utrikesdepartement och parlament förbereder sig Tysklands
grannar på det kommande kriget. Inte därför att de önskar det. Heller
inte därför att de söker åstadkomma det. Men i Paris som i
Stockholm (och till och med i London trots den säregna brittiska
traditionen) kan man faktiskt sin historia och vet vad som måste
hända.
Diplomaterna från Warszawa och Budapest säger så mycket
de kan och bra mycket mer än vad man officiellt tror vore
möjligt. Mer kan de inte. Det finns ju sådana styrkor som med en
viss omskrivning kallas ”politikens realiteter” som är stationerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
