Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Att byta åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökt förhållandena bättre.
Ett fel som just nu är gängse – och i verklig mening typiskt
– är ”det tyska felet”. Uppfattningen att den nationella frågan i
Tyskland är en sidoordnad eller enbart historisk fråga har lett
till att många inom ”vänstern” tror att den bara är aktuell för
sådana som Franz Josef Strauss och konstiga bayerska
stambordspolitiker. Supermakterna har ju gjort upp om Tysklands
bestående delning och de officiella tyska politikerna såväl i
Östtyskland som i Västtyskland tycks ha blivit överens. Den tyska frågan
är avförd från dagordningen och kan läggas till handlingarna.
I den frågan har jag också förändrat åsikt. Att de östtyska
politikerna tvungits förklara sin del av Tyskland som egen nation
vilken nu oupplösligt ingår i ”den socialistiska statsgemenskap”
som leds från Kreml och att ”vänstern” i Västtyskland i det
stora hela visat sig oförmögen att formulera den tyska nationella
frågan kan komma att få katastrofala följder för oss alla. Att jag
förändrat åsikter beror inte på att jag fått några uppenbarelser
utan på att jag ju bor här i Berlin sedan ett år och hela tiden
studerar och diskuterar just detta. Och om ”vänstern” som helhet
just nu är oförmögen att tala om nationen i Tyskland finns det
naturligtvis ständigt fler och fler inom vänstern som inser
nationens betydelse. Dem umgås jag med. Frågan – som de
själva brottas med – är om de hinner bygga upp en bred folklig
front för ett enat, demokratiskt och fredsälskande Tyskland i tid.
Som skriftställare är – anser jag – en av mina huvuduppgifter
att åskådliggöra såväl förändringen som nödvändigheten att ta
klar ställing. Dessa två krav utesluter ju inte varandra; de
möjliggör varandra.
Det är viktigt att visa att det som var rätt kan bli fel. Tag
min bok om Sovjetunionen till detta exempel. 1960 var jag i
Turkmenistan i sovjetiska Centralasien. Huvudintrycket var starkt
positivt. De negativa fenomenen verkade vara restfenomen. 1965
var jag tillbaka i Turkmenistan. Då hade de negativa fenomenen
tagit överhand och blivit dominerande.
Jag valde då att redovisa detta i en bok: ”Turkmenistan. En
revolutions övergångsår”. Jag gav där först 1960 års bild och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
