Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk bastardsträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kallt realpolitiska ny-europeiska tanke som en Marcel Déat
formulerade. De skulle värja sig. Déat var ju kollaboratör och
en socialistledare som blev fascist. Men man skall inte lura sig
av att Déat använde uniform och hälsning och fraser, om taktiken
tycktes kräva nordisk socialdemokrati då socialdemokratade han
och om den krävde fascistiska åtbörder då åtbördade han och
om den krävde att han skulle skicka judar i döden då gjorde
han det trots att antisemitismen var honom en löjlig likgiltighet.
Vissa ägg måste knäckas när den europeiska omeletten skall bli
av. Déat tyckte inte ens om Tyskland och var intellektuellt mer
kritisk mot tysk tradition än en Bildt. Just för att det oundvikliga
Neuropa endast med fransk civilisation skulle kunna räddas ur
det värsta tyskeriet såg han kollaboration som nödvändig.
Tanken på det av Tyskland med historisk/ekonomisk
oundviklighet enade och organiserade Europa formulerade Déat inte
bara under den tyska framgångens tidiga fyrtiotal. I det tyska
nederlaget tvangs Déat fly. Först från Frankrike och sedan över
Alperna till Italien. Av katolska kyrkan gömd undan de franska
myndigheterna vilka i en tredskodom av 19 juni 1945 dömt
honom till döden för kollaboration, argumenterade han utförligt
för den historiska nödvändigheten av ett enat Europa i sina
”Mémoires politiques”. De skrevs i landsflykten för efterkrigets
Frankrike men kunde publiceras först när Europa åter blivit
officiell ideologi, år 1989 (Édtions Denoël, Paris). Det var 34 år
efter hans död 5 januari 1955. De allierades seger var enligt
Déat blott en av de vanliga aberrationerna i det historiska
förloppet. Krigets utgång hade inte någon nämnvärd inverkan på
de allmänna villkoren för de ekonomiska och samhälleliga
förhållandena; det var blott ett tillfälligt nederlag för centralmakten i
det kring Tyskland med nödvändighet inom kort åter enade
Europa. Den som undrar över den franska högerns tillsynes hastigt
påkomna kärlek till Tyskland bör läsa Déat och sådana. Kärlek
rör det sig inte om; de tror som han att de med fransk
civilisationskonst kan rida tigern.
Jag är inte överens med Déat. Vore jag det då vore jag nu i
Sverige stridbar Europaunionsanhängare (med fascistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
