Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just för att skydda judar i Ukraina, svarta i Sydafrika och
bondeledare i Indien döms en Quisling, en von Ribbentrop till döden.
Döds-hjälpsvännernas kampanj för ”rätten till vår död” och Amnestys
kampanj mot dödsstraffet i allmänhet är båda farliga då de suddar ut
gränserna. Nu får Amnestys kampanj ingen större effekt - av samma
skäl som prästernas julpredikan om fred på jorden inte får någon
märkbar effekt ens in mot tredje årtusendet - gott är det. Men den
förvirrar begreppen och gör det därmed möjligt att skapa bred opinion
för bibehållandet - eller införandet - av dödsstraff i allmänhet för
olika brott som polismord eller narkotikalangning eller kidnapping. En
riktad kampanj som klart bejakade avrättningar av sådana som
Quisling och von Ribbentrop skulle däremot kunna få effekt.
Sverige är ett typiskt fall. Här har dödsstraffet även i krig
avskaffats. Det i grundlag till och med. Men det är fraspolitik. Det är möjligt
vi kan stå utanför också nästa krig. Men om vi inte gör det då kommer
denna paragraf att rivas upp. Som påpekades i förarbetena till 1948 års
lag visar krigens erfarenheter otvetydigt att dödsstraff i en sådan
nödsituation icke kan undvikas. Om det inte finns i lagen införs det
med retroaktiv verkan. Det är någonting som inte bara den tidens
jurister och politiker ansåg rättsupplösande. I vårt fall blir det en
grundlag som rivs upp.
”Lagen av den 30 juni 1948 om dödsstraff i vissa fall då riket är i
krig” var inte en lag som kunde användas för allmänna avrättningar av
oliktänkande utan en lag som klart reglerade den rättsliga uppgörelsen
med quislingar och som satte mycket tydliga gränser runt
användandet av ett oåterkalleligt och extraordinärt straff. Som det nu är blir det
en laglös - i bästa fall olaglig - situation. Det blir enskilda skott i
stället för salvor. De blir fler. De blir oreglerade. Vi får utomlagliga
dödskommandon. Vi behöver alltså den lagen för att inte det
rättssystem folket erövrat genom lång kamp skall råka i upplösning under
kriget och den oundvikliga rättsliga uppgörelsen bli till okontrollerade
kvittningsmord.
Men vi bör arbeta på att få lagen åter också av ett annat skäl. Det är
en lag som klart och tydligt riktar sig mot sådana höga ämbetsmän,
politiker och militärer som kunde komma att spela en Quislings eller
en Lavals roll.
”... har någon ... väsentligen bidragit till framkallandet av kriget
... eller väsentligen underlättat fiendens krigföring ...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
