Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sant. Det är helt tydligt att Bjelfvenstam/Eriksson varken förmått läsa
vad jag skrivit eller sett problemen med vårt arbete. Ty de skriver:
”1 onsdags skriver Jan Myrdal om vårt program i Svenska
Dagbladet. Han jämför oss med fascistiska rövslickare. Därmed har
Myrdal förklarat eller bortförklarat folkmordet. Det är den vanliga
myr-dalska debattekniken. När någon lämnar fakta som strider mot
Myrdals världsbild så haglar invektiven.”
Men det var inga invektiv som haglade i mitt inlägg och jag skulle inte
komma på tanken att kalla Erik Eriksson en fascistisk rövslickare. Det
är här våra åsikter om reportaget går isär. Jag anser nämligen - och
det har jag också framhållit - att de amerikanska journalister som
rapporterade om viet congs grymheter; de som rapporterade om de
många (uppgifterna varierar men 50000 tycks vara ett absolut
minimum) fattiga bönder som dödades i Nordvietnam underjordreformen
år 1956 efter den stora massflykten söderut; de som rapporterat om
afrikanska nationalisters grymhet; de som under det senaste kriget
rapporterade om Katyn eller om vad ukrainare sade i det av tyskarna
ockuperade Ukraina hösten 1941 med ytterligt få undantag inte var
lögnaktiga. Dessa rapporter var riktiga.
Jag menar också att det tillhör våra arbetsuppgifter att ta fram dessa
uppgifter. De som gör det är icke att betrakta som ”fascistiska
rövslickare”. Felet med de direkt fascistiska reportrarna är heller inte att
de är rövslickare eller lögnaktiga. Signal hade till exempel utmärkta
krigsreportage. Men sammanhanget och helheten var fel. Där är
kärnfrågan.
Många journalister i våra länder tror som Bjelfvenstam/Eriksson att
skiljelinjen mellan god och dålig journalistik är den enkla skillnaden
mellan lögn och sanning. Men så enkelt är det inte. Ty en sådan
”journalism as such” är en illusion. Det var det jag sökte visa. Det
krävs struktur och sammanhang för att verklighetsavklappningen inte
skall bli missvisande. Det var meningen med mitt exempel.
Reportaget är en litterär form. Utan struktur ramlar reportern i den
naturalistiska fällan. När det gäller rapporter om vår egen verklighet
förmår vi ibland korrigera sådant. När det gäller främmande kulturer
och fjärran länder har de flesta bland oss inte den möjligheten.
Jag vill visa på ett annat exempel: Hur skildra Iran just nu? En ren
och rak beskrivning — ”jag var där och hörde det och det” — visar fel.
Det blir nödvändigt att ta Koranen på allvar; det blir nödvändigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
