Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utfrågning eller sammanräkning av vem som har den aritmetiska
majoriteten. Den stora heterogenitet som utmärker masskrafternas
sammansättning i den revolutionära rörelsen gör att en på formell
jämlikhet grundad omröstning nästan alldeles säkert inte kommer
att vinnas av dem som mest exakt och konsekvent uttrycker den
allmänna progressiva linjen för majoritetens utveckling utan av dem
som kvantitativt dominerar men tvekar, vacklar och visar tecken på
obeslutsamhet och osäkerhet inför genomgripande förändringar ...
Den socialistiska revolutionens politiska armé utgör den slagstyrka
som under ledning av arbetarklassens revolutionära förtrupp direkt
genomför maktövertagandet och utnyttjar det för att på sin sida
även dra över den del av majoriteten, som inte kan övervinna sin
vacklan och obeslutsamhet så länge den inte i praktiken kan
konstatera att proletariatets statliga ledning av samhället motsvarar dess
intressen ... Skillnaden mellan den fredliga och den icke fredliga
vägen ligger inte alls i graden av massornas insikt om de
socialistiska målen. Skillnaden består i att på den fredliga vägen föregås
den socialistiska typen av statsmakt av övergångstyper av
revolutionärt demokratisk makt, där arbetarklassen redan innehar en
dominerande ställning. Därför kan den redan på dessa etapper utnyttja
maktens spakar för att på socialismens sida vinna över allt bredare
arbetande massor.” (Socialism - Teori och praktik. Nr 1 1978,
Luleå 1978)
I den storkommun där jag bor finns tre större tätorter: Mariefred,
Strängnäs och Åker. Åker är den mest proletära. Om det i
sinnevärlden existerande svenska proletariatet i Åker på allvar började
övertygas om att jag och några likasinnade avsåg att handla i enlighet med
Krasins råd skulle detta svenska proletariat i denna storkommun inte
skratta som när de läser Falstaff Fakir. Det skulle gå mig och mitt lilla
avantgarde mycket illa. Och det med rätta.
Ty vad är det för slags, det parti som säger sig vilja erövra makten i
staten oavsett den ”aritmetiska majoritetens” vilja och som menar sig
stå över den ”formella jämlikhetens” krav och som säger sig ämna
efter sitt maktövertagande ”utnyttja maktens spakar” för att värva
anhängare till sin politik? Här och nu - i Sverige, i Västeuropa - blir
ett sådant parti ett fascistiskt parti och/eller ett femte kolonnens parti.
Om ett sådant partis förespråkare har varit — eller fortfarande säger
sig vara - socialister förändrar situationen precis lika mycket som
fascismen i Italien förändrades av att Mussolini hade varit socialist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
