Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det intellektuella ansvaret” (Upsala College 30-5-80, SvD 31-5-80)
att han iakttog samma fenomen men icke delade min grundsyn och
ansåg att mervärdeteorien var oriktig (avtalsrörelsen var enbart en
strid mellan gamla och nya herrar och icke en konflikt mellan kapital
och arbete). Att en rad debattörer i DN och Expressen och andra
liknande organ föste ihop mig och Sven Fagerberg och Lars
Gustafsson och Mats Gellerfelt och andra helt särpräglade skribenter till en
enhet som de därtill utnämnde till reaktionär, för att inte säga själva
reaktionen är bara ytterligare ett symptom på deras allmänna
intellektuella undermålighet.
Men det är inte bara så att fenomenet kan iakttas från olika
ståndpunkter. Jag förstår vad Sven Fagerberg menar och jag kan delvis vara
överens med honom i hans syn på det systematiska. Då vi är samtida
har vi ju påverkats (i olika hög grad) av samma teoretiska modeller.
Den som ser efter i vad jag skrivit bör utan vidare kunna konstatera att
kring 1964—1965 läste jag Jacques Ellul, La Technique ou Venjeu du
siécle. Han utvecklade och bestyrkte synsätt jag fått av Veblen och
Mumford och hjälpte mig komma förbi den officiella marxologins
sammanbrott. Det förhållandet att Ellul är protestant gör honom inte
pestsmittad. Det är inte bara möjligt att resonera, det är nödvändigt.
Det är naturligtvis inte möjligt om man som Göran Fredriksson
(SvD 10-8-80) tror att det finns en marxistisk lärobyggnad som på
akademiskt vis skrider framåt år från år med tilltagande modernitet.
Någon sådan marxism existerar inte. Marxismer däremot är det gott
om. Det är med dem som med de onda andarna i Markus 5:9 ... de äro
många. Det finns marxismer för trasproletärer, trasborgare och
allmänt asociala (Marcuse, Gorz); det finns marxismer för arbetsköpare
(polska regeringens marxism till exempel); det finns marxism för en
imperialism som är både militär-feodal och utsugande i Hobsons
mening (Sukp:s); det finns klientstatsmarxism för sådana som i likhet
med gamla tyska småfurstar hyr ut sina trupper till högstbjudande
(Castro); det finns rasistisk marxism (Hanoi) och det finns allsköns
katolska, psykoanalytiska, anti-fallokratiska, etc, etc, etc marxismer.
De är alla ideologier i Marx mening = falska med vetanden. När jag ser
på dem säger jag med Marx att ett vet jag - marxist är jag inte. Och
vad dessa texttuggare - russinskitare som Engels kallade dem - vilka
söker bygga upp en världsbild och en överhistorisk allmänteori ur
Marx och Engels ord beträffar så har de i och med detta försök
avlägsnat sig från själva grunden i Marx och Engels tänkande och
praktik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
