- Project Runeberg -  Skriftställning / 12. Dussinet fullt /
218

(1968) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den visste vara rätt. Nu vågar inte ens moderaterna förklara att 1948
års lag måste återinföras. Det trots att de alla vet att den lagen är
tvingande nödvändig om kriget kommer. Om den inte finns då
kommer avrättningar att genomföras utanför lag och rättssystem som mot
stikkere i Danmark under kriget. Den lagen är nödvändig för
rättssäkerheten. Det vet vaije erfaren jurist och vatje ansvarig politiker ...
men de vågar inte säga det högt av rädsla för att bli stämplade som
mörkmän.

Det förekommer ofta i den svenska debatten att man säger sig tro att
någon kommer till vår hjälp om vi blir anfallna eller att vi bara kan bli
anfallna i ett storkrig. Det kan visa sig riktigt. Men paradoxalt nog kan
en sådan vår tro på hjälp från andra och krigsfall bara i ett storkrig leda
till att vi avskrivs av Väst och sedan slukas i ett lokalt krig.

Om vi önskar överleva måste omvärlden övertygas om att vi i alla
lägen kommer att försvara vår nationella existens; ensamma; under
lång tid; utan hjälp. En igelkott som inte kan sväljas utan obehag för
den rovlystne. Då har vi en möjlighet att fortsätta som folk och nation.
Är vi överens om det kan de praktiska frågorna om förband och
lämplig utrustning lösas inom det möjligas gränser.

GP 11-2-1981

Ivar Lo

Nu fyller Ivar Lo-Johansson åttio år. Han kommer att hyllas. Han är
ju när allt kommer omkring den störste nu levande svenske
författaren. Vilket han vet, ty dum är han sannerligen inte och han har ju
både sett sig kring bland kollegerna och gett kortfattat uttömmande
porträtt av dem. Nu kommer de dock alla att söka hylla honom. Till
och med Svenska Akademiens ständige sekreterare kommer att hylla
honom. Ty nu är Ivar Lo-Johansson åttio år och mänskligt att döma
måste han snart gå bort och då blir Akademiens eländighet inte fullt så
tydlig. Då kommer Gyllensten att tala som om han vore Ivar
Lo-Johanssons like. Än vågar han inte.

För femton år sedan gick jag en sommardag på en skärgårdsö med
Stig Carlson. Vi talade om Ivar Lo-Johansson.

— Han måste in i Akademien, sade Stig Carlson.

— Du är inte klok, sade jag. Han är ju alldeles för väsentlig och
genuin för att vara akadämabel.

Om detta munhöggs vi en stund. Jag var skakad över att Stig
Carlson kunnat komma på något sådant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:12:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skrifts/12/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free