Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunga för det. Nu vilar böckerna där och under det han fortsätter att
lägga bok till bok har han skapat ett bestående bygge.
Vid åttio års ålder kan han se sig om och känna tillfredsställelse.
Han har arbetat. Hans arbete har varit viktigt för många människor.
Han har mer att komma med. En del av denna seger har med det långa
arbetslivet att göra. Det är som Siri Derkert sade till Gun:
— Kom ihåg att leva så länge att du överlever dina fiender!
Just nu hyllas han alltså. Nyss gjordes försök att fösa ut honom i de
litterära kulisserna. Men han var för stark. Han fortsatte att skriva och
det han nu skrev var lika stort och rikt som det han skrev fyrtio år
tidigare. Man kunde inte rubba honom.
Man kan syna hans olika faser en efter en. Vardera räcker de för en
normal och bestående författargärning. Även om kritiken inte lade
märke till det (men när gör den det?) ändrade redan hans första
reseböcker den svenska litteraturens kurs. Hans trettiotalslitteratur är
en hel nationallitteratur i sig. Så har det fortsatt och man kan inte om
det ena Ivar Lo-Johanssonska decenniet säga att det är större eller
mindre än det andra. I förhållande till modeströmningarna på
kulturspalterna har han dock hela tiden stått lika fritt som han varit
förbunden med detta arbetande och läsande svenska folk.
Naturligtvis kommer hans arbete att drabbas av nya försök att bära
ut det i magasinet eller förvisa det ner i litteratur sumpen. Det är
oundvikligt. Men det är inte farligt. Hans arbete håller. Och så länge
det ännu finns böcker kvar och läsare finns ingen orsak att misströsta.
Tänk på ett helt annat författaröde. Lyrikern Ture Nerman är på
alla sätt annorlunda än Ivar Lo-Johansson. Storheterna är ojämförliga
då de är av olika art men även så torde Ivar Lo-Johansson vara av
större storhet. För trettiofem år sedan skulle lyrikern Ture Nerman
avlivas och begravas i levande livet och det trots att han protesterade.
Svepskälen var att han skrev rimmad vers. (Heineskt.) I verkligheten
var det för att han varit uppenbart antifascistisk då Vennberg och
andra låg och tryckte i buskarna. Det var naturligtvis inte bara
Nerman som drabbades. I Frankrike sökte allsköns dubiösa figurer
begrava motståndets diktare (och tycktes nå framgång), i Förenta Staterna
skulle trettiotalet begravas och i Mexiko förklarades Rivera omöjlig.
Inte ens i sina skamligheter är de svenska intellektuella ovanliga eller
framstående. Flockdjur! I trettiofem år har man gottat sig på
Vennbergs kant över att Ture Nerman är litterärt död och borta och glömd.
Man har strukit honom ur litteraturhistorien. Han finns inte i
akademier och seminarier. Men han finns bland läsare. Och då han faktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
