Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträdande i Europa. Men jag minns hur många människor -
hederliga människor - lurades av denna falska antiimperialism åren 1941
och 1942.
De tyska fascisternas antisemitism var en avvikelse. Naturligtvis
finns det rasistiska tendenser i alla våra länder, men de tyska
fascisternas virulenta antisemitism väckte avsky i länder som Sverige. Den
motverkade sina egna syften. När somliga säger att de ingenting visste
om judeutrotningen blir jag förvånad. Vi visste alla. Bara fascisterna
och kollaboratörerna vägrade höra talas om det. Alla i Europa som
hade några politiska kunskaper visste om utrotningarna från 1942 och
framåt. Den kunskapen bidrog till att skapa ett allmänt antifascistiskt
medvetande. Om de tyska fascisterna hade varit som de italienska,
utan detta antisemitiska drag, hade det varit mycket svårare att
bekämpa fascismen.
Med undantag för den antisemitiska avvikelsen stod den fascistiska
propagandan för alla goda och respektabla värden. Arbete, familj,
nation; för hederlighet, anständighet och vänskap. Deras verkliga
politik var en av utrotning och utsugning men deras propaganda talade
om social anständighet och ansvar. I sin propaganda framstod
fascisterna som ett slags bättre och hederligare skandinaviska
socialdemokrater.
Samtidigt hade de en romantisk framtoning och talade om närheten
till naturen; samhällets organiska organisering; drömsk längtan och
myt.
För fyrtio år sedan lyckades de nästan upprätta sin terroristiska
diktatur för lång tid framåt i Europa. Att de nästan lyckades berodde
till stor del på den intellektuella vänsterns arbete.
Den intellektuella vänstern hade förklarat sig gå emot alla de värden
som fascisterna hyllade. Till och med själva orden ”högaktning” och
”arbete” gjordes till något fult. Jag behöver inte utveckla detta
närmare. Alla vi som har varit med i den intellektuella vänstern vet att
denna vänsters omedelbara reaktion på varje yttrande till försvar för
exempelvis arbete eller familj eller nation är skratt och förlöjligande.
Själva essensen av att tillhöra vänstern är att betrakta sådana värden
som skadliga eller löjliga. Men arbetarklassen finner dem inte löjliga.
Respekten för arbetet är ett traditionellt klassdrag som skiljer det
arbetande folket från aristokratin. Alla de kännetecken som den
intellektuella vänstern såg som lustiga uttryck för populära illusioner —
eller ”booboocracy” som H L Mencken sade — var helt
grundläggande för arbetarklassen och det arbetande folkets liv och arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
