Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanter. Han har redogjort för det. Vladimir Dedijer har redogjort för
det. Men det är som om denna supermaktsverklighet inte nått fram ...
eller inte fått nå fram. De svenska ledarskribenterna är, nu liksom
under kriget, i allmänhet ett följsamt släkte. De fortsätter att skriva
som om ideologier stod mot varandra när det bara är två blodtörstiga
och rovgiriga supermakter som kämpar om bytet. Just nu är Ryssland
på offensiven och även den som är grymmast mot sina egna
undersåtar. Det är lite som på trettiotalet; Storbritannien var en grymt
förtryckande kolonialmakt som förde ett skändligt regemente i Indien
men Hitlers Tyskland var värre.
Risken för oss just nu är att supermakterna kan göra upp om oss
som de tycks ha gjort om Afghanistan. Hela Reagans politik - stödet
till Sydafrika, Israel och Taiwan; imperiepolitiken i Centralamerika
och den föraktfulla behandlingen av Europa - tyder på att den tid då
Förenta Staterna sökte bygga upp allianser och skaffa sig vänner är
förbi. Nu manövrerar Washington för en hänsynslös uppgörelse över
det gröna bordet med Moskva. Man gör sig på ömse håll av med
onödiga sentimentala bindningar och gör sig redo för en kallhamrad
och hemlig diplomatisk uppgörelse. Ett nytt - och värre - Jalta. En
uppgörelse som bara är en etapp i den rasande - ibland blodiga och
ibland oblodiga - kamp om råvaror, energi och marknader som styr
supermakternas politik.
Denna utveckling är inte given. Valet mellan ett Tredje världskrig
och ett nytt Jalta - som denna gång innebär också vår undergång - är
ett falskt val. Det finns ytterligare en möjlighet. Den vore att Tredje
världens stater, de alliansfria staterna samt de små, medelstora och nu
även de förr mycket stora stater i Andra världen som hotas av denna
utveckling kan tvingas till solidaritet mot supermakterna och att det
blir möjligt att utveckla en bred internationell rörelse mot hemlig
diplomati och världens uppdelning i intressesfärer. Möjligheten finns.
Men jag anser att man inte bör vara taktisk och tala/skriva som om
denna möjlighet vore verklighet. Den kan bli verklighet först genom
ett medvetet arbete. Även på tiotalet och trettiotalet i Europa fanns
sådana möjligheter och sådana insikter och sådana försök till
medvetet arbete ... men krafterna var då alltför svaga. Jag håller det för
troligt att de också nu är alltför svaga. Insikten om detta möjliggör ett
medvetet arbete. Omedvetenhet är farlig. Den leder till felhandling.
Nu när det gäller frågan om den kärnvapenfria zonen i Norden
skriver Arbetarens ledare helt korrekt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
