- Project Runeberg -  Skriftställning / 12. Dussinet fullt /
308

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket om hans blad i tonåren. Hade ”The subway stairs” från 1926
på väggen i mitt pojkrum ett tag i början på fyrtiotalet.)

Före Första världskriget tycktes socialismen gå segrande fram i
Förenta Staterna. Rörelsen växte. Klasstriderna blev allt hårdare.
Partiet ökade val för val. Konstnärer och författare flockade sig kring
Revolutionen och undertecknade sina brev med: ”Yours for thé
Revolution”. I tidskriften The Masses var Sloan drivande. Där samlades
de socialistiska konstnärerna. Man bekämpade krig och imperialism
och kapitalism.

Så bröt kriget ut. I Förenta Staterna inleddes en hätsk förföljelse av
socialister och progressiva. Partiet slogs sönder. De radikala facken
krossades. Wall Street hade satsat på Ententen och skulle driva
Förenta Staterna i krig. The Masses förde en bitter kamp mot
imperialismen.

Då blev John Sloan besviken. Kollegerna var så plumpa i sin konst.
Så propagandistiska. År 1916 hanterade han sin besvikelse så att han
lämnade The Masses och blev fin. Kollegerna som fortsatte kampen
hamnade inför rätta när The Masses krossades och de blev aldrig mer
fina. (Fast Robert Minor var en större konstnär. Sloan nådde aldrig
hans tyngd och svärta.)

I New York och Paris och Berlin markerar de intellektuella i
offentligheten nu sin besvikelse. De har själ igen och de byter paradigmer
och de upplever Konst med versalt K. I Stockholm och övriga
provinsen följer man efter. Också där är nu själ. Man gör sin konst i
offentligheten och betalas därför.

Men verkligheten är lika skändlig nu som förr.

FiB/K nr 18 1981

Synen på Lukäcs

Professor Gunnar Brandells understreckare i SvD 7-9-81 ställer
naturligtvis frågor jag borde besvara. Det kan jag göra vid tillfälle alltunder
arbetet. En är dock sådan att den bör tas upp redan nu. Den om synen
på Lukåcs.

Jag har aldrig sammanfattat Lukåcs till ett omdöme. I vad jag skrivit
finns (om någon bryr sig om att leta fram styckena) olika och tillsynes
motsatta och motsägande bedömningar. Det är inte konstigt.

Han var en intrigant litteraturpolitiker som i Linkskurve av taktiska
skäl genomförde skurkaktigheter mot unga och då okända tyska
arbe-tarförfattare. Han lyckades nästan knäcka några. När de talade om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:20:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/12/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free