Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ett för Sverige i möjligaste mån synligt sätt.
Detta ryska militära beteende är ett politiskt handlande. Det är rysk
politik kallt och överlagt genomförd genom militära
styrkedemonstra-tioner. Pansarnäven skall vara helt synlig tätt under näsan på oss. Och
vi skall visas upp som en liten och militärt svag stat; en randstat.
Denna militära politik motsvaras av den fredsagitation som talar om
Fredens Hav och atomfria zoner och fred och vänskap mellan folken.
När Bresjnev sedan uttalar sig och förklarar att han är redo att
garantera de europeiska staters säkerhet vilka accepterar någon form
av kärnvapenfri zon — kanske till och med omfattande hela Europa
från Atlanten till Ural - då förenar han den larmande ryska
propagandan om avspänning och fred med de ryska militärernas medvetet
synliga och hotfullt synliga krigsåtbörder till ett diplomatiskt utspel.
Hitler gjorde likadant mot slutet av trettiotalet när han garanterade de
staters fred vilka accepterade den tyska avspänningspolitiken i
Europa. Garantierna är i båda fallen precis lika mycket värda. Bresjnev
liksom Hitler strävar efter en segerrik expansion. Fredligt politisk om
möjligt. Militärpolitiskt om nödvändigt.
Att resonera kring dessa frågor är varken aktivism i Första
världskrigets mening eller kallkrigsagitation. Vi måste se det verkliga läget
för att kunna handla förnuftigt. Vi befinner oss alldeles inpå den ryska
supermakten. Just nu finns intresse från Förenta Staterna att vi inte
skall glida in i den ryska intressesfären. Ett sådant intresse fanns i
Förenta Staterna för Afghanistans alliansfrihet i 1907 års mening i
början på femtiotalet. Sedan tunnades det ut och upphörde och när
den ryska armén ryckte in blev det bara lite protester och något slags
bojkott av en olympiad. Om Afghanistan återvinner sin frihet så är det
på grund av Afghanistans egen kamp. Om Förenta Staterna i någon
ronda av supermaktsspelet släpper oss i någon ny Sonnenfeld-doktrin
blir detta dåligt för oss. Det är bra för vår självständighet att vi inte
skjutits över någon mittlinje. Men vårt nationella oberoende avgörs
ytterst av vårt eget handlande.
Det kan i vissa lägen vara nödvändigt att göra eftergifter för en
stormakt; böjas för att inte brytas. Så gjorde vi under det förra kriget.
Men det är ett farligt spel. Aningen för stor böjlighet och vi faller in
under en nyordning; då i Tysklands och nu i Rysslands maktsfär.
Oavsett vår politiska uppfattning har vi behov av regeringsledamöter
som är pålitliga. Sådana som inte snubblar. Vår nuvarande
försvarsminister är omöjlig. Han snubblar. Han vinglar. I framtiden bör en
sådan som Gustafsson inte få förekomma på någon så utsatt post som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
