Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han också en svensk borgerlig tradition som har mycket litet att
göra med det nyliberala hoj tet. Den av studieskulder tyngde fadern,
läroverksadjunkten som i första hand var vetenskapsman, i andra
hand pedagog, en lysande studiebegåvning som gift sig ung av
kärlek och av plikt mot familjen tvangs skjuta upp sin dröm och
avled utarbetad innan han nådde licenciatexamen var typisk.
Högerhemmet var ett av knapphet, bildning och redlighet. Alltså:
plikten, nationen och arvet; inte det ekonomiska arvet utan det
kulturella. Det tyskarna kallade ”das Erbe”.
Skildringen av familj, av pojkliv med läroverkstillvaro och
scoutjamboreer och första studieår i Uppsala är bilder från en
svunnen värld. En Ebbe Lieberaths värld tolkad av Olle Hedberg.
Men även Hugo Swenssons miljö i ”Paul Hoffman,
läroverksadjunkt”. Hugo Swensson var för övrigt också Fredborgs lärare i
Skara läroverk.
Arvid Fredborg hade redan som gymnasist gått med i ”Sveriges
Nationella Ungdomsförbund” som då fortfarande var Högerns
ungdomsorganisation men som ideologiskt närmat sig Mussolini. I
Uppsala blev han snabbt en av de ledande unga nationalisterna.
Han följde visserligen ”Sveriges Nationella Förbund” när det bröt
med Högern och drev till nationalsocialismen men blev passiv
medlem och arbetade istället inom ”Heimdal.” Däromkring
samlades nationalismens unga intellektuella kadrer; de vilka ännu utgör
den intellektuella kärnan bland de äldre i ”Moderata
samlingspartiet”. De var då försvarsvänner, krävde stark kungamakt,
värnandet av den svenska folkstammen och hyste sympati för såväl Hitler
som Mussolini men de var icke nazister och kom i allt mer öppen
konflikt med sådana som Rutger Essén och Per Engdahl. Vad
lindholmare och övrigt liknande angick befattade de sig
överhuvudtaget inte med dem.
Ofta beskylls personer inom denna gruppering för att då varit
nazister. Det är felaktigt. Man brukar hänvisa till den så kallade
eden i bollhuset den 17 februari 1939 då Uppsala studenter med
548 röster mot 340 antog resolutionsförslaget mot invandringen till
Sverige av intellektuella flyktingar. Arvid Fred borg ger en
föredömligt klar redovisning för hur man i hans krets då resonerade och
agerade och drar slutsatsen att han borde påverkats av sitt
medvetande om det snart förestående världskriget:
”Vad jag gjorde vittnade under sådana förhållanden inte precis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
