- Project Runeberg -  Skriftställning / 15. En annan ordning /
44

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om övningar i gränsöverskridande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om övningar i gränsöverskridande

Jag ser att jag är ute och åker i kåserier och inlägg för att jag i
TV nämnde att jag spolat en medvetet otryckbar roman. Det
säger en del om TV:s genomslagskraft. Jag hade använt detta
exempel med lustskrivna men helt otryckbara texter tidigare
utan att någon reagerat. Men då i samband med hur en
ordbehandlare kan utnyttjas. Men det säger också något om
TV som informationsmöjlighet.

Det jag sade gick alls inte fram som jag sade det; orden
skymdes av mediet och kom att vändas ut och in. I DN t.ex.
skriver signaturen Bo Be på Namn och Nytt: "Vid
genomläsning kom författaren fram till att han skulle fa skaka galler
för sitt verks skull. Han tryckte då på knappen ’utplåning’
och så fanns det inte någon roman längre." Nu ringer man
från radion och vill intervjua mig. Det vill jag inte. Också då
blir orden flyktiga och bortfladdrande. Frågan om varför
man skriver det medvetet otryckbara är viktig. Men den är
inte konstig och jag kan rimligtvis inte vara den ende skribent
som möter den.

Det är roligt att skriva. Näst kärlek och gott vin är det
tangentbordet som ger mig de starkaste lustupplevelser.
Ibland kommer skrivandet före till och med kärlek. Och vin
kan jag undvara i åratal om så är. Alltså sitter jag ibland om
nätterna vid tangentbordet för ro skull.

Det har jag alltid gjort sedan jag började skriva för fyrtio år
sedan. Men den gröna Haldan var tungarbetad. Det var
fysiskt tröttande att skriva på den. Ordbehandlaren befriar,
den gör det möjligt att sitta tio, tolv, fjorton timmar med
texter utan att bli fysiskt trött.

PEN-klubbsrepresentanter, akademiledamöter, kultur-

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:12:30 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skrifts/15/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free