Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om döden och vår enda — relativa — odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om döden och vår enda - relativa
-odödlighet
I vår kultur säger man inte:
- När jag dör.
Man säger:
- Om jag dör.
Ty om döden ljuges det så ordentligt att i
populärlitteraturen, underhållningsfilmerna, tidningarna blir döden
utom-mänsklig. Den blir tillfällig, människor dör till följd av brott,
eller i olyckor eller till följd av medicinska misslyckanden.
Inte ens statsreligionens präster talar förnuftig klartext om
döden som på femtonhundratalet. Man kunde tro att folk i
denna tid inte visste att det enda säkra i våra liv är att vi skall
dö.
Jag förstår inte detta. Sedan jag var barn har jag levt med
den stora frihet vetandet om döden ger. Vad som än hände
-när de skällde eller när jag misslyckats eller när allt tycktes
omöjligt - kunde jag tänka:
- Om hundra år är jag död och du död och vi alla borta
och snart är alla våra handlingar glömda.
Det var en trollformel. Då var det som om de alla — lärare,
släktingar, eller vilka det nu kunde röra sig om - blev grå och
genomskinliga. Ofarliga. Allt var blott en kort dröm. Och det
var en utväg ur barndomens förbannade och förnedrande
kraftlöshet och oförmåga.
Sagorna hjälpte. Han som vistades hos vännen i dödsriket
blott kort stund och när han kom åter hade sekel förgått. Den
sagan återkom i många varianter och gav samma budskap.
Ett mycket starkare än de till skalbaggar förklädda
statsprästernas. Eller Mark Twains berättelse om Philip Traum som
jag funderade mycket på i elvaårsåldern. Den betydde mer
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
