Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De socialdemokratiska regeringarna har — till sin skam — icke
upphävt dem. Att socialdemokratiska politiker finner kravet på
ett återställande av 1864 års församlingsfrihet vara ett utopiskt
revolutionärt krav och därvid hänvisar till julskyltningens behov,
säger en hel del om hur långt från folket de högavlönade
”folkrepresentanterna” placerat sig.
Dock, nu som 1862, sed går före lag och nu som då, endast en
bred politisk rörelse underifrån kan välta ett murket samhälle.
Att kräva församlingsfrihet är att kräva utrymme för en
agitation som syftar till att expropriera Wallenberg. Det bör sägas
tydligt. Men nu — till skillnad från 1862 — är den kommande
omvälvningen inte någonting som kan tas i nya härskande
överklassers tjänst.
AB 3-11-68
Den inre värdigheten
Det som börjar i ett tryckfel kan sluta i en världsåskådning. Så
här:
Oktobernumret av KONKRET innehåller en lång intervju med
mig om fascismen. Den intervjun gjorde Lars Forssberg med
bandspelare. Den är riktig, jag står för den; utom i ett ord: Mot
slutet av intervjun står ”Värdig.”
”Men det finns också andra sätt att arbeta på: information,
agitation osv. Det viktigaste i Vietnamarbetet, såvitt jag sett, har
varit alla dessa tusentals personer som knackat på dörrar, som
stått i gathörn och på torg med bössor och bulletiner. Det ger en
värdig effekt.”
Det är inpratat på band. Alltså lite slarvigt formulerat. Men
slarv eller inte slarv, kan jag verkligen mena att agitation har en
”värdig” effekt? Att det är de många människornas tålmodiga
agitation som förändrar politiken — det är riktigt. Ty vad som
beslutats uppe i topparna eller efter överläggningar med
representanter — det blir bara apparatpolitik. Först när fotfolket sätter sig
i rörelse tvingas politiska och sociala förändringar fram. Så också
i frågan om Vietnam och svensk politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
