Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer Australien alltid att vara det land där John West
verkat. Så som adertonhundratalets Paris för mig alltid är Balzacs
Paris.
Svårigheterna för Frank Hardy började redan när han skrev
romanen. Hans figurer tycktes kliva ut ur sidorna och bli kött
och blod. De skurkar han skildrade förföljde honom på
bakgatorna. Hotade honom med mord. När boken var färdig fanns
ingen förläggare. Ingen tryckare vågade trycka den. Han tryckte
den själv på en press han köpt på kredit. Inget bokbinderi ville
binda den. Hans vänner hjälpte honom binda den. (Mitt
exemplar är också hafsigt bundet och faller lätt sönder när man
öppnar det.) Ingen bokhandlare ville sälja boken. Han fick själv
sälja den. Ingen tidning ville ens nämna att boken hade kommit
ut. Journalister som upptäckt att detta var en story —
författaren som själv skriver, trycker, binder och säljer en bok som
ingen vill nämna fick sina artiklar dödade av
redaktionsledningarna.
Men boken spreds och boken lästes. Hamnarbetama som läst
boken och sett sin verklighet blev bokagenter på fritid. Till slut
kunde de härskande inte tiga längre. Då grävde de fram en
gammal paragraf som inte använts på femtio år om ”brottsligt
förtal” (alltså inte ”förtal” ty då hade Frank Hardy kunnat
försvara sig; det var ju en roman och inte en dokumentär
skildring). Det tog nio månader av rättegångar och fängelsevistelser
innan Frank Hardy blev frikänd. Och att läsa dessa
rättegångsreferat är spöklikt. Det hela hade gjorts till en juridisk teknisk
fråga i vilken Frank Hardy aldrig gavs tillfälle att försvara sig i
sakfrågor.
För att skydda sig fick han själv under denna tid begå ”inbrott”
i sitt eget hem för att kunna föra bort sitt manuskript och sina
anteckningar innan motståndarna med lagens hjälp kunnat förstöra
dem. För att polisen inte skulle förstöra alla tryckark under
processens gång (innan dom fallit alltså) fick Hardy och hans vänner
”plundra” sitt eget förråd och föra tryckarken till säkerhet på
okänd ort.
I hela denna strid sades det aldrig vad det verkligen rörde sig
om. Från den skyddade platsen i parlamentet skrek de folkvalda
sina ohyggliga anklagelser mot Frank Hardy. De kunde ju inte
stämmas för vad de sade i parlamentet och de visste att deras
4 — Myrdal: Skriftställning 3
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
