Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Ame Gei jer följt avtalet, då hade det aldrig blivit någon
”kris för Aftonbladet” och den nye chefredaktören hade suttit
som chefredaktör i dag med ett gott förhållande till redaktionen.
Nu är förhållandet till den nye chefredaktören olidligt. Ame
Geijer skall inför Arbetsdomstolen (om det går som vi hoppas)
för brott mot avtalet och det råder iskyla i korridorerna.
Ame Geijer för en felaktig politik. Men han är ingen dum
man. Han är slug och skicklig — annars sutte han inte där han
sitter. Konflikten beror inte på att Ame Geijer ”glömde”
avtalets bestämmelser eller på att Arne Geijer ”blev arg”. Arne
Geijer vet vad han gör.
Det är arbetslöshet inom facket nu. Den som lämnar
Aftonbladet får inget nytt arbete. Då tar Ame Geijer strid. Då ”är det far
som talar”, som en kollega på tidningen sade. Det är
journalisternas självständighet som skall brytas; det är ännu för många
oknäckta ryggrader på Aftonbladet.
Detta är politiskt nödvändigt för styrelsen. Ty om inte detta
görs och om inte Aftonbladsjournalistema återförs till ordningen,
då kan tidningen ge uttryck åt så mycket verkligt fackligt
missnöje att det är fara värt att den fackliga ledningen inte bara flyr
in i andra jobb utan helt byts ut.
Det är det det gäller.
Buskpropagandan på tidningen har sagt att LO skulle lägga
ned tidningen om journalisterna satte sig på tvären.
Buskpropagandan ute på arbetsplatserna har sagt att det är intellektuella
på en tidning i Stockholm som vill bestämma. Den ena
buskpropagandan har tjänat till att sätta skräck i medarbetarna. Själv är
jag lycklig, min försörjningsbörda är liten — men vad säger
kolleger med nyfödda bam? Vad säger kolleger med stora familjer?
Det är ju arbetslöshet i vårt fack. Den andra buskpropagandan
har tjänat till att sätta upp ”arbetare mot intellektuella”.
Men tidningens verkliga ägare bör veta vad det gäller. Det
gäller solidaritet. Er solidaritet med oss. Mot oss använder man
samma metoder som mot er.
— Om ni inte är nöjda kan ni gå! Det finns inga andra
arbeten. Kom ihåg det!
Men det rör sig också om vår solidaritet med er. Den
solidaritet som är solidariteten med det stora gemensamma. Vi är
många på denna tidning som försökt skriva med djupt ansvar in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
