Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vad jag anser förenligt med mitt samvete). Karl Vennberg
kan i sammanhanget endast fungera som rådgivare till Gunnar
Fredriksson (till och med söndagen 31-1-71) och den nye
ansvarige utgivaren (från och med 1-2-71).
Sakfrågan
Aftonbladet är Aftonbladet (s), men Aftonbladet är ingen vanlig
A-presstidning. Aftonbladet ägs icke av ett parti utan av hela
Sveriges organiserade arbetarklass. Det är ingen formell fråga.
Ty hur skall Aftonbladet återge de allt skarpare
motsättningarna? Skall Aftonbladets medarbetare i konflikter mellan
ledning och medlemmar alltid och automatiskt föra ledningens
talan?
Sakfrågan gällde alltså Aftonbladet och dess innehåll. Den
gällde hur vi som skribenter skulle ställa oss i en situation där det
råder konflikt mellan stora grupper bland tidningens ägare (de
LO-anslutna) och de personer som har den formella och
juridiska rätten att på ägamas vägnar helt bestämma över tidningen.
Skall vi tiga om denna konflikt? Skall vi tala kryptiskt? Skall vi
använda klartext?
Hur förhålla sig när tidningsstyrelsen beslutat ingripa i just
denna fråga. (Ty den har kritiserat tidningen för att den bevakat
”vilda” strejker på ett ur ledningens synpunkt olämpligt sätt. Det
vet hela landet; det står att läsa överallt — och ingen skall säga
att styrelsen inte diskuterat just den frågan.)
Ordstriden
Karl Vennberg talade inte i sak. Han stred om ord. Han hade
två veckor på sig att diskutera sakfrågan. På måndag tillträder
den nye ansvarige utgivaren, LO:s presschef. Nu är tiden ute. Nu
är den diskussionsmöjligheten försutten. Karl Vennberg lyckades
driva över frågan till att bli en privat personfråga, en strid om
ord i stället för att vara en sakfråga.
Jag har kritiserats för att jag gav Karl Vennberg möjlighet att
skriva om ordfrågor och personfrågor. Naturligtvis har jag också
själv grubblat över hur han lyckades med detta. Frågat vänner
och kolleger till råds. Läst upp vad jag skrivit och bett om kritik.
Men ingen har kunnat tala om för mig hur det skall skrivas så att
Karl Vennberg inte skall kunna smita undan och spilla ord. Inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
