Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var och liberala tankar och framför allt mena att detta ju är
Or-wells/Forsters privata traumatiska upplevelser. (Och F&O sade
ju ditt och datt om olika britter.) Och de kommer att avsluta
med att tala om mitt litteraturhat och deras egen kärlek till
konsten. (Eller konstens skapande funktion eller konsten som
befrielse — för F&O.)
Men fakta kvarstår. De brittiska författarna från Kipling till
Masters har skildrat Indien som om de varit imperialisternas
direkt anställda opinionsbildare. Man kan säga att det är ett tecken
på den högt utvecklade brittiska kapitalismen att den inte behövt
skaffa en Goebbels för att samordna det lämpliga lögnandet.
Att skriva detta är inte att hata litteraturen; det är att ta
litteraturen på allvar.
Vi som menar oss vara författare av annat slag bör noga
studera exemplet med de brittiska författarna 1880—1960. Ty vi
vill ju inte medvetet fungera som imperialismens propagandister
men för att också undvika att hjälplöst (och hänvisande till själv
och själ och konst) driva med strömmen och utan medvetande
och vilja bli ett kärl för spridning av fördomar till de härskandes
tjänst måste vi se och inse vilken funktion dessa författare hade
och har. Då kan vi ta ställning i det egna arbetet.
Dessa litteratörer var inte litteraturen. Att ta ställning mot
dem är att ta ställning för litteraturen. Vår litteratur.
AB 11-10-1970
Vet du vad kapten Nemo egentligen hette?
Så där i allmänhet är det inte nödvändigt att känna kapten
Ne-mos namn. Men om man är socialist och om man menar allvar
med världsrevolutionen och om man vet att vägen till Paris och
London och New York går över Shanghai och Calcutta och om
man har läst ”En världsomsegling under havet” och om man har
läst ”Den hemlighetsfulla ön” och om man fortfarande inte kan
säga namnet på kapten Nemo; då har man mycket att lära innan
man kan handla så förnuftigt att ens handlande står i
revolutionens tjänst.
Nu står de två röda klotbanden i hyllan sin långt borta i Sve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
