Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindberg I: Bortom avfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partihögern med Branting i spetsen. Den marxistiskt påverkade
Stormklockefalangen. Den så kallade yttersta vänstern kring
Hinke Bergegren. Den enda grupp som stödde Strindberg genom
hela fejden var Stormklockefalangen. Det var också den som
Strindberg samarbetade med. Det var den som publicerade
Strindbergs pamfletter under striden: ”Tal till svenska nationen”,
”Folkstaten”, ”Religiös renässans”, ”Tsarens kurir eller
såg-filarens hemligheter”.
Branting och hans liberala vänner utnyttjade först fejden för att
angripa Stormklockefalangen; senare drevs de av den allt
starkare polaris eringen till att ta ställning för Strindberg. Dock —
vilket var oundvikligt i detta läge — på ett sätt som såvitt möjligt
kunde tydas som ett ”litterärt” och icke ett politiskt
ställningstagande.
Vänstristerna kring Hinke Bergegren slutligen slöt upp bredvid
Hedin och högern. Med den olikheten att de angrep Strindberg
”från vänster”. Några av de mest perfida angreppen mot
Strindbergs linje kom från deras håll. Den huvudsakliga motiveringen
för deras angrepp tycks vara att Strindberg inte var ateist.
Det var Stormklockefalangen, det Socialdemokratiska
ungdomsförbundet, som organiserade nationalinsamlingen för
Strindberg. 20 000 personer lämnade sina bidrag till denna insamling.
Därmed blev Strindbergsfejden också en bred politisk
massrörelse. Kritiken mot de reaktionära ideologerna kring Heidenstam
och Hedin tog klivet från kultursidorna ut på gator och torg och
arbetsplatser.
Strindberg inledde fejden den 29 april år 1910 just när de
reaktionära krafterna med bolagshögern i spetsen syntes
triumfera. Storstrejken hade slutat i nederlag. LO:s medlemstal hade
sjunkit från 162 000 till just över 100 000 och det fortsatte att
sjunka under hela året till dess LO omfattade blott 80 000
arbetare. Många medvetna arbetare hade drivits i emigration.
Bran-tings liberala vänner angrep arbetarrörelsen. Hedin och
Heidenstam var den nya förtyskade och självmedvetna borgerlighetens
symboler. Att Strindberg i detta läge öppnade en litterär fejd
som växte över i en politisk massagitation kom att få stor
betydelse.
I denna massagitation blev Hinke Bergegrens frasradikala
politik avslöjad. Fronten mot bolagshögern drogs upp. Agitationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
