Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindberg IV: ”Giftas”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte så att Strindberg blev fälld. Det hade kunnat skada
aktionen. Då hade han blivit martyr. Det påpekade många av landets
tidningar. Men så att han blev ordentligt åthutad och därtill
stämplad och kom att förlora såväl vänner som beskydd.
Frikännandet av den 17 november 1884 kom att innebära inledningen
till en lång och mörk reaktion i Sverige.
Att författare som Topelius skulle passa på att försöka få
Strindbergs vidare utgivning stoppad är naturligt. Till Bonniers
förlag skrev Topelius den 12 december år 1884:
”Jag beklagar, att den olyckliga förbindelsen med Strindberg
skadat firman både i Sverige och Finland. Biskop Martensen
torde ganska gott kunna förlikas på samma hylla med två
gentlemän av motsatta åsikter som Georg Brändes och B. Björnson,
men jag betvivlar, att han velat sällskapa med en litteraturens
hamnbuse. Författare och förläggare borde dock enas om vissa
grundprinciper.”
Den anständige lektor Nils Linder som pressats till att åta sig att
sitta i tryckfrihets juryn som en av försvarets män fick kalla fötter
och skyndade sig att avlämna ett läkarintyg från professor
San-dahl enligt vilket intyg en lektor Linders katarr:
”vållat en betydlig depression i hans nervsystem och att det
icke nu kan bestämmas huru snart lektor Linder kan blifva
återställd till hälsan.”
Strindbergs radikala vänner kunde efter åtalet börja ta avstånd
från honom. Hjalmar Branting kunde finna honom reaktionär.
Man kunde börja beklaga att han inte längre skrev så bra. Denna
utveckling hade förebådats av pressreaktionerna efter
frikännandet. Dagens Nyheter fann om frikännandet att:
”... följderna ... måste blifva ... positiva strävanden att
bringa vår strafflag mer i harmoni med nutidens rättsbegrepp.”
Tidningen ansåg att:
”... Strindbergs hela författarskap är en naturlig reaktion mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
