Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tycker inte om våld. Jag roas inte av filmer
där folk slår ihjäl varandra. Men om Palme menar
att det är för våldets skull i sig som man bör vara
mot den individuella terrorns folk då hycklar han.
Indokinas folk befriar sig. De använder våld.
Deras är ett rättfärdigt krig men det är krig.
Befrielsefrontens kulor dödar. Dock stöder vi Indokinas
folk. Vi anser också att vårt folk har samma rätt till
nationellt självförsvar. Också då skulle det vara rätt
att döda. De revolutioner vi hyllar har inte varit
tebjudningar. 1793, 1830, 1848, 1871, 1917, 1949.
Nej, inte utan våld.
Det är alltså hyckleri att säga att det är för
våldets skull i sig som vi fördömer den individuella
terrorismen. Det är lätt att hyckla på det sättet.
Men det är fel. Ty våld och våld är inte samma sak.
Det är inte »hjältar» och »genier» som formar
historien. Det är folket som är den drivande kraften.
Den som — i någon »vänsters» namn eller i någon
»revolutions» namn — menar att den individuella
terrorn i vissa extrema fall kan vara nyttig därför
att den fungerar som en tändande gnista har fel.
Den individuella terrorn kallas individuell terror
inte för att den riktar sig mot en individ (också i
stora nationella befrielsekrig och folkliga revolutioner
blir det ju individer som dör) utan därför att den
utförs individuellt.
Grupperna kring Baader-Meinhof har alltså inte
fel bara därför att Västtyskland inte befinner sig i
en sådan situation att där råder och kan råda
väpnad kamp utan även därför att även om så vore
skulle deras handlingar vara reaktionära och enbart
tjäna motståndaren. Ty även i en situation om
totalt förtryck innebär individuella aktioner mot
förtryckare (och i synnerhet om förtryckarna faktiskt
är förtryckare och deras död av massorna upplevs
som befrielse) att det politiska motståndet dämpas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
