Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
operatörerna ser politiken.
Men för folken i Europa är — och förblir under
överskådlig tid — dock frågan om det nationella
oberoendet en grundläggande fråga; en
grundläggande demokratisk fråga. Utan nationellt
oberoende blir såväl demokrati som socialism omöjligheter.
Se på CSR eller DDR!
Leif Dahlberg skriver socialistiska ord men hans
inställning till de europeiska folkens rätt till
nationell existens blir till en »vänster»-variant av
Kis-singers nuvarande europeiska politik. Det är helt
följdriktigt att Leif Dahlberg finner det otänkbart
att genomdriva Tysklands enhet »mot
supermakternas vilja».
Denna nationella uppgivelse under allmänna
vänsterfraser har mycket litet med den klassiska
socialistiska traditionen att göra. Den har desto
mer med den tragiska socialdemokratiska tradtion
att göra som tog sig uttryck i sådant som den
danska socialdemokratins uppträdande under
kriget (då högerledaren och kommunisterna däremot
visade sig vara patrioter); de franska socialisternas
anpassning till Förenta Staterna på femtiotalet; det
norska Arbeiderpartiets hållning till EG och så
vidare.
Socialdemokraterna har accepterat inte bara den
tyska statens delning i två stater utan börjar nu i
likhet med Honecker laborera med tanken på den
tyska nationens bestående delning. Om den
verkliga vänstern inom politiken icke förmår formulera
den nationella och sociala frågan i Tyskland då
kommer — det är helt klart — Strauss i väst och
sådana som Heinz Hoffman i öst att utnyttja det
tyska folkets nationella krav för att genomföra en
tysk överhetslösning av klassisk modell. (Av vilka
två reaktionärer jag finner Hoffman farligare
liksom jag år 1944 fann Doriot farligare än Bidault.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
