Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behov.
Men Förenta Staternas imperialister lyckades
splittra Tyskland. Nu har de nya herrarna i Kreml
vänt Sovjetunionens politik också i den tyska
frågan. Nu kräver de av sina lydpolitiker i DDR att
de skall ge upp det tyska folkets nationella rätt och
i stället »oupplösligen» ingå förening med Kreml. I
både väst och öst trampas det tyska folkets
legitima nationella rättigheter under stövlarna och
regeringarna inför straff på diskussioner om historiska
realiteter och folkets nationella rätt. Och i Sverige
skriver utrikesredaktören i landets största
socialdemokratiska tidning om Tysklandsfrågan:
»Snarare är det en viss hr Hitlers förtjänst, ja,
just förtjänst, att vi i dag har två tyska stater,
något som jag tycker är oerhört bra för Europas
hälsa. . . Därför är det viktigt att det sitter en av
SPD ledd regering i Bonn. Vad herrarna i
Östberlin gäller håller nog ryssarna tummen på
ögat.
Det finns säkerligen många som menar att
detta resonemang är gräsligt cyniskt. Helt
riktigt. Men ibland skadar inte en viss dos av
cynism, speciellt när det gäller tyskarna.
Men låt dom framförallt inte få makt att allt
för mycket blanda sig i Europas affärer.
Lennart Ljunglöf.» (AB 30-4-76.)
Man kan med Stalin säga att detta är mer dumt än
cyniskt. Men det är också farligt. Lennart Ljunglöfs
kryperi inför herrarna i Kreml (»tummen på ögat»)
är lika motbjudande som hans företrädare Fritz
Lönnegrens kryperi inför Wilhelmstrasse. Men
också lika oroväckande. De krypande tjänar herrarnas
krig med sina cynismer.
FiB/K nr 121976
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
