Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tioner en möjlig allierad i folkens kamp mot imperialismen. Man
bör alltså inte se alltför ensidigt på situationen i de ryska
lydstaterna; Kreml håller endast med svårigheter sitt imperium
samman.
Ännu är det blott åttiosjätte gången arbetarklassen
demonstrerar världen över för sina klassintressen. Dock är världen helt ny!
86 år; det är en livstid. Längre tid har det inte tagit för att de
mäktigaste imperier har fallit och kolonialismen drivits tillbaka
och själva det mångtusenåriga klassamhället börjat upphävas.
Arbetarklassens direkta klassintressen är av det slaget att
arbetarklassen inte bara befriar sig själv när den kämpar för att
tillfredsställa dem utan i denna kamp också befriar hela mänskligheten.
Arbetarklassens intressen blir det koncentrerade uttrycket för alla
arbetandes och undertrycktas behov.
Detta är det stora perspektivet. Det är med insikt i att detta stora
perspektiv öppnar sig i varje liten och tillsynes lokal fråga som
arbetarklassen kan handla medvetet som klass och genomföra sin
historiska uppgift. Det är också så kampen måste föras vidare
efter det att arbetarklassen tagit makten i staten. Arbetarklassen i
socialistiska stater som Kina och Albanien har lärt av nederlaget i
Sovjetunionen och visar nu att arbetarklassen kan behålla makten
i staten och säkra mänsklighetens befrielse endast genom
medveten fortsatt klasskamp. Om man inte ser hur detta stora och
verkligt världshistoriska perspektiv öppnar sig i varje liten
vardagsfråga kommer kampen att gå snett.
Frågan om krig och fred besvaras slutligen varken av någon
teckentydare eller militärteoretiker; den avgörs av folken. Fred på
jorden kan det aldrig bli så länge imperialismen och
socialimperialismen består. Världsfreden kan säkras först när
världsre-volutionen segrat och arbetarklassen och det arbetande folket
tagit makten även i Moskva och Washington. Ty så länge
imperialismen består kommer krigen att fortsätta; krig är imperialismens
och socialimperialismens natur.
Men även innan dess att imperialismen krossats kan folken
genom kamp förhindra det ena eller andra krigsutbrottet; tvinga
fram eftergifter och reträtter från krigsherrarnas sida. Så gjorde
världens folk mot Förenta Staternas imperialister under
Koreakriget i det tidiga femtiotalet. Då tvangs Förenta Staternas
imperialister tillbaka från sina världserövrarplaner. Bland annat drev
folken krigshetsarna tillbaka genom Stockholmsappellens
mass-mobilisering.
Idag är det huvudsakligen den kamp som Tredje världens folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
