Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världsekonomi, som tagit form under inflytande av västra
halvklotets länder. Med någon tillspetsning kan påstås att de ”mjuka”
länderna är sådana som saknat förmåga att omdana västerländsk
teknik, civilisation och ekonomisk metodik till anpassning efter
den egna kulturtraditionen.” (S 274-275.)
Boken är således rätt dålig. Nej, den är faktiskt riktigt bra. Det
märkliga är att Gunnar Heckscher som tänker lika fel som
ambassadör som han gjorde som professor eller högerledare och som
det är så lätt att slå på fingrarna att man nästan drar sig för det
dock kommer fram till en hel del riktiga och förnuftiga slutsatser.
Och här vänder anmälningen.
Skildringen av Asiens utveckling under en period då
supermakterna visserligen fortsätter sin inbördes kamp om inflytande
och makt men de asiatiska länderna steg för steg återtar sin
självständighet är ofta både övertygande och lysande:
”Det mesta tyder därför på att självständiga, från
supermakternas politik fristående maktcentra växer fram i Asien öster om
Indus, i den mån man inte redan kan säga att så har skett:
ekonomiskt i Tokyo, politiskt i Peking, Hanoi och kanske New
Delhi.” (S 325-326.)
Som konservativ politiker har Gunnar Heckscher en känsla för
sammanhang och praktiska politiska realiteter som gör det möjligt
för honom att teckna en riktigare bild av läget i Asien än vad de
flesta som i dag tecknar sig som vänster tycks förmå göra. Tag till
exempel det avslutande stycket i kapitlet ”Vietnam: ”Tragedi med
lyckligt slut?”:
”Den styrelse som därefter upprättades i Kambodja var
emellertid en helt annan än den Sihanouk under ständigt loverande
upprätthållit fram till 1970. Nu var det Khmers Rouges, de
kambodjanska kommunisterna, som tog makten. Det synes ha skett
med stor hårdhet, även om man i det sammanhanget skall beakta
de svårigheter som mötte regimen till följd av att landets
befolkning under kriget i så oerhörd omfattning dragit sig bort från den
krigshärjade landsbygden.” (S 209.)
Jämför detta med den professionelle vänstermannen Jean
La-coutures allmännare hojt! Vem tecknar en bild med perspektiv?
Att det är svårt att bedöma Gunnar Heckschers bok visar sig
alltså vara en principiell svårighet. Hans bok är dålig. Hans bok är
bra. Något av det som är orimligt i hans bok är typiska
högero-rimligheter (att de kulturella traditionerna i sista hand
bestämmer), felen är ungefär de fel som brukar förekomma vare sig
författaren är höger eller vänster (kastväsendet t ex), men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
