Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag visste inte vilka personer som stod på vilken sida i vilka
konflikter i ledningen. Det visste jag heller inte sommaren 1976
då jag dock var överens med kinesiska vänner som - utan namns
nämnande - fördömde vissa tendenser.
Jag vet heller inte i dag vilka personer som nu representerar
vilken linje i ledningen. Men jag vet att det naturligtvis måste
finnas olika linjer och att ”en tendens täcker en annan” som
premiärminister Chou En-lai uttryckte saken.
Under den akuta krisen efter Mao Tsetungs död och vid de
”fyras” störtande rapporterade jag i Expressen vad jag på platsen
kunde erfara om de politiska konflikterna och om hur de
utvecklat sig. Om man ser på det datum då dessa rapporter ringdes in
och jämför med vad vi nu vet, kan vi inte säga annat än att jag rätt
tidigt tog reda på en hel del och knöt ihop det med de
grundläggande politiska konflikterna i Kina. Att jag då inte samtidigt
namngav de personer jag hade som källor borde till och med Lars
Ellström förstå.
Naturligtvis är utopiska skildringar av Kina skadliga. Både för
Kina och för oss. Kina är ett mycket stort och fattigt land i Tredje
världen som nu under svårigheter och hårda inre konflikter
bygger sig upp ur det forna eländet. På något annat sätt har jag heller
inte skildrat det.
Hade Lars Ellström följt vad jag skrivit om Kina så hade han
vetat att jag tagit upp just detta rätt ordentligt.
Den som tror på Kina blir lika besviken som alla andra troende.
Det är skadligt att tro.
Och visst är det bra att DN nu efter en längre tid av konstiga
påhopp och underliga gliringar tar steget över till direkt angrepp
som man kan vederlägga - men varför diskuterar inte DN och
Lars Ellström sakinnehållet i vad jag skrivit?
Det är nämligen för detta sakinnehåll fullkomligt likgiltigt om
jag är klok eller galen, hederlig eller ohederlig. Har jag på ett
korrekt sätt redogjort för Kinas utrikespolitiska syn? Är denna
Kina-syn förnuftig?
Ty frågan om kriget nu blivit oundvikligt inom de närmaste
årtiondena eller ej är en fråga som angår oss alla. Den kan inte
viftas bort. Frågan om det är riktigt att tredje världen nu, efter
500 års europeisk och ameikansk dominans, återtar sin rättmätiga
plats i världen bör kunna diskuteras.
Och frågan om Sovjetunionen nu är den supermakt som går i
Hitlers fotspår kan inte besvaras med en aldrig så intressant
uppgörelse med Jan Myrdals person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
