Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen - konfiskerar böcker av Bettelheim, Mehring, Holmberg och
Klaus Kreimeier ... så innebär det ett direkt hot för oss alla.
Eftersom de på det sättet - medvetet eller omedvetet - förbereder
en ny typ av ”avspänning”.
Herrarna i Kreml kommer inte att kunna genomföra några
allvarliga försök att göra sig till härskare över världen utan att
först kontrollera Europa, dess industriella rikedomar och dess
know-how. För att få grepp om Europa måste de tysta den
europeiska pressen och diskussionen i Europa. Det ”avspända” Europa
måste tiga innan de erövrar det.
Jag fruktar att det är det era koncerner och deras tjänstvilliga
politiker försöker genomföra i Tyskland just nu. Lagarna som
socialdemokraterna och de liberala har piskat igenom i er
Förbundsdag underminerar ert oberoende och banar väg för ett nytt
”Bismarck-spel” för era makthavande kretsar.
Det vore ett brott gentemot oss alla i hela Europa.
Er kamp för demokratiska rättigheter, för tal- och mötesfrihet,
för pressfrihet är en livsfråga för oss alla.
Om ni i Tyskland inte förmår sammansluta alla demokratiska
krafter till försvar för de demokratiska rättigheterna (ja! de
formella medborgerliga rättigheterna!), då kommer vi alla att bli
förlorare. Kämpfende kunst nr 3 1977
Tal hållet i samband med Vereinigung Sozialistischer Kulturschaffenders
konferens i Köln 19 juni 1977
Att känna tidens ålder
Så mycket psalmer och bibelspråk som jag fick lära mig som barn
hade det varit konstigt om inte något fastnade. Men sagorna och
ordspråken betydde mer. Det var nog i alla fall Asbjörnsen och
Moe som lärde mig känna igen omgivningens dödlighet.
- Ljudvågor, tänkte jag när jag var tio år och man försökte tala
mig tillrätta i skolan. Så hette det - tala tillrätta.
- Svängningar i luften. Om hundra år är vi alla här i rummet
döda och frågan är om ens minnet av oss finns kvar. Och under
det jag höll ansiktet i lyssnande och lite urskuldande min tänkte
jag på han som var vän i liv och död och som gjorde besök i graven
den dag han skulle stå brudgum. Och samtidigt som jag stod där
vid bänken med fröken Rehn framför mig stod jag utanför
fönstret och såg in genom den dammiga rutan i klassrummet
längesedan där vi nu stått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
