Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troendevalda förbundsstyrelsen.
Gunnar Nilsson kallade kongressens diskussion i frågan
”ståndrätt”. I och för sig tillhör det förtroendevalda ordförandes och
styrelsemedlemmars uppdrag att - låt vara oblodigt - hålla
ståndrätt om de på bar gärning griper en funktionär med att förråda
den organisation som avlönar honom. Det tillhör
organisations-demokratins ABC.
Men i det här fallet gick processen den långa vägen genom
utredningar och diskussioner. Materialet redovisades inför
organisationens högsta beslutande myndighet på ordinarie kongress.
Det är inte ståndrätt men det är rätt.
Transportarbetareförbundet fattade inga revolutionära eller
revolutionerande beslut. Det påpekade på sin kongress blott att det
var den valda förbundsstyrelsen som hade uppdraget att leda
förbundets arbete och att funktionärerna var anställda och
avlönade för att tjäna medlemmarna.
Det var detta enkla påpekande som orsakade Gunnar Nilssons
och massmedias upprördhet. Gunnar Nilsson och
ledarskribenterna av alla färger visade solidaritet med de sina. Gunnar
Nilssons utbrott på Transportarbetareförbundets kongress tyder på
att de byråkratiska skikten håller på att omvandlas från kast till
klass och från klass i sig till klass för sig.
När monopolkapitalets representanter känner sig hotade talar
de om ägandets principer och de små aktieägarnas rätt. På samma
sätt tvingas Gunnar Nilsson och andra representanter för den
uppåtstigande svenska byråkratbourgeoisien i sin kamp för större
makt över den samhälleliga rikedomen tala för de små
funktionärerna. Gunnar Nilssons upphetsning förklaras av att den
rättsprincip han kämpar för ännu inte helt segrat.
Under uppgörelsen i Transportarbetareförbundet kom Hans
Ericson att ta strid för vissa organisationsdemokratiska principer
och hotade därmed det till ”demokrati och trygghet” förklädda
funktionärsprivilegiet - oavsättligheten och oansvarigheten - men
därmed hotade han grundvalen för den som hierarki
organiserade byråkratbourgeoisien. Alltså blev han stämplad som fiende till
demokratin.
Hans Ericson utsattes för massiva och offentliga angrepp. Han
svarade offentligt. Han påpekade att angreppen mot honom och
Transportarbetareförbundet i stort var lögnaktiga - vilket ju är
uppenbart för var och en som både följt massmedias bevakning
och tagit del av grundmaterialet - och han sade att enskilda
journalister ljög - vilket blir en oundviklig följdsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
