Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Terroristerna är inga avvikare från vänstern. De och deras
sympatisörer tillhör helt och fullt reaktionen.
Det är synd om människorna, som Strindberg skrev. Det är
synd om de arma terroristerna. Men det är rätt och riktigt att de
uppspåras, grips, döms, fängslas. Det som skiljer dem från andra
utpressare, rånare och mördare är att de har finare vänner. För
Kröcher var det alltså möjligt att få förturslägenhet genom HSB.
Som socialt fenomen är dessa terrorister typiska för upplösningen
inom borgerliga och småborgerliga skikt under kapitalismens
djupnande kris.
Det är tydligt att de nu - liksom de ryska terroisterna vid
sekelskiftet - infiltreras och utnyttjas av de ”parallella poliskårer”
som upprättats i våra stater. Från Tyskland kommer vittnesmål
om hur terrorister försågs såväl med vapen som narkotika genom
denna ”parallella polis” vilken därmed i likhet med Ochranan i
Ryssland går från kunskapande till provokation. Det är också
tydligt att dessa europeiska och japanska terroristgrupper
utnyttjas av KGB i större politiska sammanhang.
I vissa akademiska kretsar och massmediamiljöer frodas en
sorts förståelse för terroristerna. Förr - under
punschpatriotismens tid i Sverige - frodades i Lund och Uppsala förståelse för
växelförfalskare. Också de kom ju ur de egna leden. Det är
nödvändigt röja upp med den förståelsen. Terroristerna tillhör
reaktionen och tjänar som dess stöttrupper.
Men man bör inte lura sig att ta avstånd från terroristerna bara
för att de använder våld. Man tar avstånd från dem för att de
tillgriper orättfärdigt och reaktionärt våld riktat mot folket och
dess intressen. Vad våldet beträffar så har vi som är över femtio
en gång fått ta ställning till det i en krigstid; vi lever nu i en
förkrigstid och det mesta talar för att vi kommer att hinna
uppleva att åter ta ställning till såväl våld mot angripare som våld mot
ockupanter och deras medlöpare.
Liksom för trettiofem år sedan måste vi i ett sådant fall diskutera
när och hur och under vilka förhållanden ett rättfärdigt våld skall
användas mot ockupanter som förklarar sig utgöra laglig
myndighet. I Danmark 1943 liksom i Tjeckoslovakien 1977 eller i
Sverige 19XX rör en sådan diskussion inte våld - ickevåld utan
vilken tidpunkt som är lämplig, vilken taktik som är lämplig i
kampen mot ockupanterna.
Det våld som då diskuteras är inte individuell terror och
reaktionärt och orättfärdigt våld; då rör det sig om det rättfärdiga våld
som folken har begagnat, begagnar och kommer att begagna i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
