Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckfrihetsförordningen hade själv sommaren 1973 genom
ombud förhandlat med en anställd i FiB/K; man hade diskuterat när
och hur IB-material skulle publiceras i FiB/K under hösten och
diskuterat de åtgärder som regeringen skulle vidta mot de
militärer som fört en självsvåldig utrikespolitik. Så står det i handlingar
som varit offentliga i snart fyra år och så har jag också skrivit
sedan 1974.
Det är inte populärt att jag nu tar upp dessa frågor på nytt. Det
blir ett verkligt skrikande på sina håll. I Aftonbladet 17/11 kom till
exempel Agneta Pleijel med en lång artikel där jag beskylldes för
allting från att inte ha skrivit om Stalin till att ha varit elak mot
Claes Engström och därtill i likhet med Pierre Daix i Frankrike
hävdat att den europeiske kommunisledare som inte klart sade att
han i Dubceks ställe skulle försvara sitt land mot de invaderande
Sovjetstyrkorna inte borde få politiskt inflytande - även om
vederbörande heter Hermansson och är en hygglig karl. Agneta
Pleijel sade sig också inte kunna förstå varför jag nu tog upp
IB-affären. Alltså:
Det är nödvändigt att ta upp en grundlig diskussion kring de
frågor som IB-affären ställde. Om dessa frågor inte reds ut och
om vi inte kan nå en bred enighet kring ett aktivt försvar för den
tryckfrihet, den rättsstat, den demokrati och den parlamentarism
vi uppnått då kommer vår framtid att bli mörk.
Finlandiseringstrycket och utvecklingen till en repressiv
överhetsstat kan av det nordeuropeiska välfärdslandet Sverige skapa
en motsvarighet till Uruguay. En gång ”Latinamerikas mest
avancerade stat i fråga om demokratiskt styrelsesätt” där ”stora
ekonomiska och sociala reformer ... genomförts”. (Svensk
uppslagsbok 1954). Tryggheten är otrygg och när krisen kommer finns
ingen annan garanti för demokratiskt styrelsesätt och sociala
reformer än medborgarna själva.
Den borgerliga, formella demokratin och dess haltande rättsstat
kan kritiseras från vänster. Det är nödvändigt. Men den måste
försvaras mot de krafter som av Sverige kan åstadkomma ett
finlandiserat Uruguay. Det socialistiska Sverige står inte på
dagordningen - tyvärr - försvaret av demokratin och freden gör
det. Nu som på trettitalet.
I en trespaltig nyhetsartikel i DN av Kerstin Vinterhed 10
november 1977 framträder Jan Guillou och Peter Bratt. ”Rena
påhittet” skall de ha sagt om regeringskontakterna sommaren
1973. Enligt Kerstin Vinterhed förklarar de också att jag ljugit då
jag är ”språkrör för den officiella kinesiska politiken” som Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
