Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrtiotal och femtiotal och sextiotal.
Det borde vara möjligt att på detta sätt uppnå en bred
gemenskap för att rensa upp det förflutna i avsikt att säkra framtiden.
Tag tre typiska namn: en socialdemokrat som Sven O Andersson,
en liberal som Ola Ullsten och en konservativ som Allan
Herneli-us. De är politiska motståndare men är inga skurkar och ingår inte
i någon maffia vad jag vet. Om det inte visar sig möjligt för oss att
nå en gemenskap i försvaret av demokratin och nationen då är jag
övertygad om att det inte går att undvika att Sverige går samma
väg som den forna demokratiska välfärdsstaten Uruguay.
Expressen 20.11. 1977
Dränera IB-affären
IB-affären är den största politiska skandalen i Sverige under
efterkrigstiden. Den blev aldrig politiskt klarlagd. Den kom
tvärtom att fördunklas av en rättsskandal i vilken avslöjarna
fängslades och dömdes för spioneri. Ett spioneri de skulle begått i
samråd med åklagare och regering.
När jag tog upp frågan var det för att diskutera dess politiska
sammanhang. Jag utgick från vad Jan Guillou sagt om
regerings-kontakterna inför Hovrätten samt vad jag själv skrivit i FiB/K nr
20 1974 (omtryckt i Lag utan ordning): ”Jag vet också att
regeringen informerats om att materialet skulle publiceras först efter
valet för att avslöjandena inte skulle bli en oavsiktlig draghjälp åt
Bohman.”
Jag var inte beredd på att Peter Bratt och Jan Guillou skulle
börja ett hejdlöst dementerande av sådant som var ovedersägliga
fakta. Inte heller var jag beredd på att Peter Bratt skulle hävda att
jag var ”Kinas språkrör” eller att Jan Guillou skulle påstå att jag
hade ”bakomliggande politiska avsikter”.
Deras starka reaktion och olika dementier har övertygat mig om
att det finns något mycket sjukare kring IB-affären än vad som
kommit fram. När jag nu ser noga på den framträder ett otäckt
mönster.
Detta innebär inte att IB-skandalen blir mindre. Tvärtom. Såväl
det som avslöjades som det rättsvidriga sätt på vilket avslöjarna
behandlades är upprörande och skandalöst. Men till dessa två
skandaler kommer en tredje. Det sätt på vilket dunkla krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
