Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det styrda reportaget
IB-avslöjandet i FiB/K 1973 kom att slå fel. De journalister som
arbetade med uppgiften hade en alltför romantisk inställning till
reportage. Den ansvariga tidningsledningen hade ingen kontroll
över arbetet. Följden blev att de parlamentariskt och politiskt
ansvariga för det som torde vara efterkrigstidens största politiska
skandal aldrig ställdes till ansvar.
Upprördheten över de politiska oegentligheter som blottades i
reportagen isolerades - genom själva reportagens utformning
-till en liten marginell grupp i samhället. Först när avslöjarna själva
fangslades och behandlades på ett uppenbart lagvrängande och
rättskränkande sätt kunde opinionen bli bredare. Men också då
var den begränsad. De socialdemokratiska redaktörer som skrev
att gubbarna på verkstadsgolvet inte brydde sig om vad som
hände Bratt och Guillou hade rätt. Det var en följd av reportagets
felinriktning. Att den bredare opinion som skapades blev en
opinion koncentrerad kring avslöjarnas öde kom sedan att mer förta
den politiska effekten av reportagen.
När jag tog upp frågan var jag inte beredd på att de inblandade
skulle ta den så personligt och heller inte på att tonen skulle bli så
uppskruvad som den blev. Jag borde ha förstått bättre. Effekten
av att den personaliserats blev ju personalisering och
privatisering.
För att reda ut frågan om hur dessa reportage kom att styras
och påverkas utifrån tar jag nu upp några dokument. De är
offentlig handling. Jag röjer ingen källa ty om det var en källa
hade Guillou röjt den redan hösten 1973 såväl inför FiB/K:s
styrelse som inför säkerhetspolisen.
I FiB/K nr 17 1973 inleds på sid 2 det andra stora IB-materialet
i tidningen under år 1973. Artikeln har rubriken: ”SVERIGES
SPIONAGE I NORDVIETNAM OCH KINA”. Underrubriken
lyder: ”Palme och Wickman ovetande.” Utformningen av denna
artikel hade skett i samråd med - inte med den redaktionsledning
som valts för att ha ansvar för tidningens politiska och
redaktionella kurs utan - företrädare för den dåvarande regeringen.
FiB/K:s redaktionsledning hölls ovetande om dessa samtal. Den
informerades först i efterhand. Den hade aldrig tillgång till
sådana fakta att den hade kunnat ta ställning i sakfrågan även om den
fått tillfälle att göra så innan reportaget gick i press.
Oavsett vem som sökte lura vem i detta spel sommaren 1973
blev det läsarna som lurades. FiB/K kom att utnyttjas i en makt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
