Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terade ett material riktat mot överste Bennedich i tidningen. Det
var slarv. Dels publicerade tidningen uppgifter om Försvarets
Radioanstalt som tidningen icke bort publicera. Dessa uppgifter
bidrog icke till att avslöja någon mot det svenska folkets intressen
riktad verksamhet; tidningen tjänade i detta stycke icke det
svenska folkets intresse. I detta stycke bröt tidningen mot
Tryckfrihetsförordningen. Genom att begå dessa fel gjorde tidningen det
möjligt för myndigheterna att icke ta upp den verkliga och
allvarliga och berättigade kritik som tidningens avslöjanden föranlett.
Genom att begå dessa fel blev det lättare för myndigheterna att
vrida lagen i sina angrepp mot tryckfriheten. Det blev svårare
skapa verklig solidaritet. Vår självkritik kom också att dröja alltför
länge.
Ett annat exempel rör källskyddet. I Sverige är källan skyddad i
grundlag. Så är det inte i alla borgerliga demokratier. Långt
därifrån. Tryckfrihetens fiender vill avskaffa detta källskydd.
Dagens Nyheter fick upplysningar om förre justitieminister Geijer
från en källa. Tidningen gjorde ingen kontroll. Den gjorde ingen
undersökning. Den bara tryckte. Därefter fick den dementera.
Från Dagens Nyheter spreds då namnet på källan. Det var
straffbart. Men källan vågade inte stå på sin rätt. Såvitt jag förstår
hämnades man från Dagens Nyheter och smet från sitt eget fel att
inte kontrollera upplysningar genom att sprida ut namnet på
källan. Det blev en stor tjänst åt tryckfrihetens fiender. Brott var
det dock.
Några journalister på vänsterkanten gjorde sedan ett reportage
om hur källan lämnat uppgifter till Dagens Nyheter. Med det
reportaget gick de kring på olika redaktioner. Det trycktes inte.
Detta reportage de ansåg radikalt och festligt och duktigt var inte
brottsligt; men det var en väldig tjänst åt tryckfrihetens fiender.
Kanske har de lyckats skapa det prejudikat som behövs för att
källskyddet ska försvinna. I Aftonbladet skrevs i varje fall politiska
artiklar som sökte ge en ”vänster” motivering till att avlägsna
källskyddet.
Det tredje exemplet är den process som statsminister Fälldin
inlett mot Aftonbladet. Där förekom en så kallad satir som var
kränkande och förolämpande och som han tog mycket illa upp.
Om den också blir falld som brott mot Tryckfrihetsförordningen
får vi se vid den kommande rättegången. Här söker man nu säga
att statsministern hotar tryckfriheten genom att gå till domstol när
han upplever sig personligen förolämpad och kränkt. Man söker
säga att vänstern slår vakt om friheten att vara förolämpande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
