Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stora ungdomsmajoritetens krav - kommer rätten att leva i
fred. Kampen mot rustningarna.
Hela frågan om den icke organiserade ungdomen består i att vi
måste lära oss de nya organisationsformer vilka svarar till vår tids
krav. Vi måste lära oss lita till ungdomens egen kraft. Då kan vår
organisation byggas ut.
Förutsättningarna för Demokratisk Ungdom i Sverige är goda.
Men den kommer att stämplas - den har redan stämplats - som
kommunistisk, som subversiv, som förrädisk. Men då den är den
enda organisation som utan baktankar kämpar för ungdomens
intressefrågor och då den är den enda organisation som vågar lita
till ungdomens egen aktivitet och utveckla ungdomens egen kamp
för sina intressen har den möjligheter att bli en avgörande faktor i
den svenska ungdomens kamp för en bättre framtid, fred och
internationell vänskap.
(översatt från engelska originalet.)
Testuggeri eller förnyelse
- den svenska arbetarrörelsens återvändsgränd
Clarté Stockholm 17-10-57, (Manuskript till diskussionsledning, särskilt mot
anförandets sista tredjedel betydligt utbyggt i det muntliga framförandet.)
Jag talar i kväll som socialist och författare inför socialister och
intellektuella. Det innebär att det är arbetarrörelsen och de
intellektuella jag i första hand tar upp. Jag säger detta från början så
inga onödiga missförstånd ska uppstå.
Som socialist har man en allt överskuggande lojalitet mot
socialismen, mot arbetarklassen, dess historiska uppgift och dess
kamp. Lojaliteten mot arbetarklassens organisationer och deras
ledning blir helt beroende på hur de fyller sin funktion. Partier,
organisationer det är tidsbegränsade verktyg. Och individer, de
må vara hur charmerande hur vänskapliga, eller hur välmenande
som helst - de har ingen rätt att kräva någon form av personlig
lojalitet.
Det borde vara onödigt att framhålla detta. Är det dock ej. Det
kan också vara nödvändigt att understryka att den svenska
arbetarrörelsens organisationer är starka, att den uträttat mycket och
att de stora sociala reformer som genomförts varit resultatet av
hård kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
