Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdsstat eller biandekonomi eller frihet och här i Sverige (eller
Norge eller Frankrike eller Förenta Staterna) utvecklas
samhället på ett annat sätt än i resten av världen.
2) Man säger att hela arbetarklassen i de imperialistiska
länderna är mutade. Deras ekonomiska intressekrav står i
motsättning till folkens i Asien, Latinamerika och Afrika intressen
och att den som tar ställning för folkens befrielse måste ta
ställning mot den inhemska arbetarklassen (och övriga
löne-arbetandes) intressekrav. Man säger till ungdomen att den
måste gå till arbetarna och förklara att folkens befrielse
innebär ”onda dagar” för den svenska arbetarklassen men att dessa
”onda dagar” är nyttiga och nödvändiga då den svenska
arbetarklassen är mutad.
3) Man säger att studenterna är privilegierade, att deras kamp
inte har någonting med folket att göra, att de är långhåriga, att
de är anarkister, att arbetarrörelsen måste dra en skarp gräns
mot studenter och intellektuella.
Det som skiljer dessa tre propagandakampanjer (och deras
underkampanjer) från den härskande klassens vanliga
föreställningsvärld är att de ger sig sken av att vara ”radikala” ja, till och
med ”revolutionära”. Sådan ”radikalism” är ett uttryck även den
för att klassmotsättningarna skärps. När den härskande klassen
inte längre vågar framträda annat än i maskeradkostym så tyder
detta på att den fruktar att folk börjat känna igen dess ansikte.
1) Visst är varje land annorlunda. Men inte annorlunda på så
sätt att de grundläggande konflikterna är olika. Sverige är inget
socialistiskt land. Endast i slutna sällskap skulle en
socialdemokratisk politiker våga påstå att LKAB, SJ och Domänstyrelsen är
exempel på socialism.
De stora reformer som genomförts under de senaste
decennierna har varit reformer som genomdrivits under kamp. Men de
har en dubbel karaktär.
Den sk välfärdsstatens grundmönster är samma för alla högt
utvecklade kapitalistiska stater. Den är en nödvändighet. Den
ökade skolgången är ett uttryck för behovet av alltmer utbildad
arbetskraft. (Gör tankeexperimentet att återinföra det skolsystem
som Sverige hade för åttio år sedan ... industrin skulle inte längre
kunna fungera.) Den förbättrade hälsovårdsorganisationen är
nödvändig för att hålla arbetskraften produktiv i den allt
intensivare arbetshetsen. Den förkortade arbetstiden och de längre
semestrarna krävs för att arbetskraften skall kunna återhämta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
