Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befria sig och med egen kraft bygga en bättre värld.
Under Prag-våren 1968 talade man i Tjeckoslovakien om
”Socialism med ett mänskligt ansikte”. Det var ett slagord som kunde
användas i många riktningar och tjäna som förevändning för
både det ena och det andra. Det hindrar inte att det ligger ett
verkligt proletärt krav bakom orden. En socialism utan mänskligt
ansikte blir ingen socialism som tjänar folket. (Bygger vi staten vår
för statistikens eller för folkets skull frågade Brecht en gång.) Ett
revolutionärt parti som inte inser att det är ett revolutionärt
arbete att ”hjälpa gamla tanter över gatan” är inget revolutionärt
parti. (Revolutionära partier finns ju inte till för sin egen kaders
skull utan just för ”gamla tanters” skull!)
Under det kalla kriget på femtiotalet hade vi som var
progressiva försvarat Sovjetunionen och folkdemokratierna. Det gällde ju
att försvara folkens fred. Kampanjerna från västern var också
lögnaktiga och hetsen var otäck. Det var dock en stor social
omvälvning som genomförts i folkdemokratierna och de många
miljonerna hade för första gången erövrat social trygghet. Men det
fanns också andra drag i bilden. Det var som om också socialismen
skapade en cynisk och så småningom korrupt apparat.
Det kinesiska folket visade att det var möjligt att ta upp kampen
mot denna byråkratisering, denna smygande tillväxt av en ny
klass. Det innebar inte att Kina var problemfritt - tvärtom där
erkändes problemen och just därför hade den kinesiska
socialismen ett verkligt och levande mänskligt ansikte. Det var den andra
stora upplevelsen. Revolutionen var förnuftig - inte cynisk; den
tjänade folket - inte en framväxande byråkrati. Det blev åter
möjligt att vara helhjärtad.
Den tredje stora upplevelsen var av annat slag. År 1962 var inte
ett ganska svårt år bara därför att skördarna slagit fel och vädret
varit dåligt. (Inte heller därför att Stora Språnget misslyckats; det
hade varit ett verkligt språng. Men det är en annan diskussion.)
Fabriker stod stilla. Jag besökte industrier som saboterats. När de
ryska experterna kallats hem hade de fått order att stjäla med sig
ritningar och maskindelar och ödelägga produktionen. Kina var
utsatt för ett ekonomiskt krig. Ledarna i Kreml slog mot det
kinesiska folket för att Kinas regering vägrade ”lyda”.
Jag kände till de ideologiska motsättningarna fast den verkliga
polemiken inte kommit igång på allvar. Men detta var sabotage
och ekonomisk krigföring och inte en diskussion. Från Kreml
ledde de sovjetiska ledarna ett försök att störta den kinesiska
regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
