- Project Runeberg -  Barnen Wide. En liten berättelse om deras liv i staden och på Solvik /
50

(1910) [MARC] Author: Anna Schütz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sofi mumlade något om de välsignade barnen, men
godheten lyste ur ögonen. Gun fick så många stora kol, hon
ville ha, och så tiggde hon sig till att få stöta dem i morteln.

Sedan smög hon sig upp på barnkammaren. Där sutto
Erna och Siv på var sin stol mitt i rummet. Hela deras
beklädnad utgjordes av små korta urvuxna vita förkläden, vilka
Gun tråcklat ihop i ryggen.

»Ha verkligen aldrig negerbarn mera på sig», frågade
Erna och såg en smula tvivelsamt på Gun, som höll på att
röra ut de pulvriserade kolen i tvättfatet till en tjock svart välling.

»Nej, där de bo är så varmt, att de behöva inte mer.»
Gun började smeta över Ernas lilla vita kropp med den svarta
massan, och snart stod där en liten negerflicka istället för
ljus-alfen Erna Vide.

Så kom turen till Siv. Hon hoppade och dansade av
glädje över att få bli lika svart som Erna, och kunde inte stå
stilla en minut. Gun måste till slut bli riktigt sträng.

Äntligen voro båda färdiga och »väldigt lyckade», tyckte
Gun, när hon avsynat dem.

»Kom nu, men var tysta i trappan, hör ni det och säg
som jag lärt er.»

Mor och Anna-Greta sutto i storstugan. Sven stod
barfota klädd i regnkappa på gården, försjunken i njutningen av
att »jumpa» i en stor pöl, som regnet åstadkommit. Gun fick
med list in honom köksvägen.

Negerbarnen kommo intassande.

»Vi äro två små negerbarn, och vi äro borttappade, få
vi stanna hos er och leka med edra små barn?»

Men längre kommo de ej på det tal Gun lärt dem. De
kommo alldeles av sig av den skrattkaskad, som stänkte över
dem. Gun, vilken skälvande av återhållen skrattlust, stått och
kikat i dörrspringan, hoppade nu in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skwide/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free