Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att icke följas. En stund vadade de framåt, men
som detta sätt att färdas gick långsammare och var
mera tröttsamt, började de återigen att simma tills
vattnet blef så grundt att simning icke var möjlig,
då de åter började vada framåt, sökande att
genomtränga mörkret med sina blickar och hvarje
ögonblick väntande att få se land.
De fingo snart den glädjen att se sitt hopp
förverkligadt. De krokiga linier, som skymtade fram
genom mörkret, voro konturerna af runda föremål
som icke kunde vara oceanens vågor; dertill voro
de för hvita. Som vattnet icke stod dem längre
än till knäna, kunde dessa föremål icke vara långt
borta och de behöfde icke längre rädas för djupt
vatten.
De tre skeppsbrutne ansågo sig redan hafva
nått kusten.
Harry och Terence ämnade fortsätta vägen
emot stranden, då Colin bad dem stanna.
»Hvarföre?» frågade Harry.
»Hvarföre?» sporde Terence.
»Innan vi uppnå land,» menade den tankfulle
Colin, »låtom oss förvissa oss om gamle Bills öde.»
»Huru kunna vi utforska det?» inföllo de
andra två.
»Stå stilla en stund; vi skola snart se huruvida
han ännu har hufvudet öfver vattnet.»
Harry och Terence gillade kamratens förslag
utan att dock rigtigt förstå det.
»Hvad menar du, Coley?» frågade den otålige
irländaren.
»Jag vill se efter om floden ännu är i stigande,
svarade den unge skotten.
»Och om så förhåller sig?» sporde Terence.
Om så är, så få vi aldrig mer se den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
