Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syriska, judiska, egyptiska slafvar landvägen kommo till Mindre
Asiens grekiska städer, mestadels genom fenicierna. Italiens och
Siciliens kolonier erhöllo sina företrädesvis från den underkufvade
inhemska befolkningen.
De uppgifter Athenæus, en lärd hellen från 2:a århundradet
efter Kr., lämnat om slafvarnes antal i Attika, Korinth och Egina,
näml. att Attika skulle haft 400 tusen, Korinth 460 tusen och
Egina 470 tusen, hafva af senare tiders forskare rörande
hithörande frågor förkastats såsom absolut omöjliga. Grundligast
har Beloch behandlat denna fråga. [1]
Trots alla framsteg i industri och handel efter den transmarina
kolonisationens början var den industriella produktionen på
600-talet inskränkt till rätt obetydliga kvantiteter, och det fattades
den ekonomiska grundvalen för en talrik stadsbefolkning. Äfven
de största grekiska städerna voro rätt obetydliga. Beloch
antager, att Korinth vid nämnda tidpunkt knappast haft mer än 25
tusen invånare, och för Athen angifves samma siffra. Miletus
åter antages hafva på den tiden varit den största staden i hela
den grekiska världen och hafva haft ungefär 30 tusen invånare.
Under inflytande af den ökade samfärdseln inträdde fredliga
förhållanden i stället för allas krig mot alla. Roftågen till
granngebiten upphörde, och städerna ingingo formliga fördrag till
ömsesidigt skydd för sina borgare. För iakttagande af dessas
intressen skapades sedan 6:e århundradet ett slags diplomatisk
representation. Ansedda borgare i främmande länder utsågos till
offentliga gästvänner, för att enhvar af dem såsom »proxenos»
skulle tjäna dem, som själfva ej ägde någon gästvän. De hade
alltså samma funktioner som våra dagars konsuler.
Till sjöss var det svårare att åstadkomma ordning. Sjöröfvare
funnos fortfarande, ehuru det nu ej längre betraktades såsom ett
anständigt yrke, åtminstone om det utöfvades gentemot greker.
I västra delen af Medelhafvet däremot blomstrade piratväsendet
fortfarande, och ständigt krigstillstånd var rådande mellan greker,
etrusker och de under Karthagos ledning sammanslutna fenicierna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
