Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organisation men tillätos bestå såsom byar. Mera gynnade
motståndare erhöllo, visserligen icke den fulla borgarrätten, men en
inskränkt sådan med bevarande af en viss kommunal själfständighet
och blefvo municipier.[1] Dessa erhöllo längre fram full
borgarrätt. Men borgarkommuner uppstodo äfven på annan väg, nämligen
genom utsändandet af kolonier.
Speciellt utmärkande för romarne är deras sträfvande att genom
anläggandet af kolonier trygga sin politiska makt. Dessa kolonier
äro militära utposter, förlagda i eröfrade städer, närmast
jämförliga med de attiska kleruchierna. Kolonisterna, romerska
borgare, erhöllo af den invånarne fråntagna jorden ett stycke
land att odla. De bibehöllo sin romerska borgarrätt. Men icke
blott romerska borgare utsändes på detta sätt, äfven romarnes
blodsförvanter latinerna användes för anläggande af sådana
militära kolonier, i synnerhet sedan dessa efter år 338 stodo i
fullständigt beroende af Rom. Med beundransvärd skicklighet
förstod den romerska statskonsten att så söndra bundsförvanternas
intressen, att någon sammanslutning dem emellan ej var att
befara. De måste afstå från all rätt att ingå förbund med andra
städer och fullständigt underordna sig Roms militära och
diplomatiska ledning.
Samtidigt med denna utveckling utbredde romarfolket sin makt
under väldiga strider med etrusker, umbrer och samniter åt alla
håll i allt snabbare tempo. Det nära Rom belägna Veji intogs
år 396, och år 264 är Italien från floderna Rubicon och Macra
intill det Siciliska sundet under Roms välde.
Men den ekonomiska och finansiella utvecklingen höll ej jämna
steg med den politiska. Rom stod i detta afseende långt efter
denna tids öfriga stormakter. De latinska kolonierna och
bundsförvanterna voro fria från skatteskyldighet och fingo med
romarne dela krigsbytet och den eröfrade statsjorden, om ock Rom
tog lejonparten. Det omedelbara romerska statsområdet var
ekonomiskt så litet utveckladt, att de indirekta skatterna lämnade
blott ett jämförelsevis litet belopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
